onsdag 19 augusti 2009

Sola Scientia - Del I

I början av förra seklet växte en ny teori om universum fram. En teori som skulle påverka vår syn på slumpen för alltid. Kvantmekaniken utmanade plötsligt Isaac Newtons mer än tvåhundra år gamla principer där en rullande kula följde samma väg var gång man rullade den – förutsatt att rullandet utfördes på exakt samma sätt varje gång. Världen var enkel. Visste man bara förutsättningarna vid en viss tidpunkt gick det att förutsäga framtiden.
Men så inträffade något. Plötsligt var ingenting säkert. Djupt nere på atomnivå bytte kulorna skepnad till ett moln av sannolikheter. Den ena kulrullningen var inte den andra lik. Framtiden delade sig i tusentals möjligheter. Det säkra blev det sannolika.
Kvantmekanikens inneboende slumpmässighet blev slutet på Einsteins dröm ”om att universum i sin helhet kunde innefattas av människans föreställningsförmåga”, skriver Raymond Snijders i sin bok Einsteins världsbild.
De enkla svaren blev komplicerade och den nya fysiken gjorde i ett slag världen obegriplig för alla som inte kan avancerad matematik. För Albert Einstein var detta alltför utmanande. Visserligen hade han själv bidragit till den nya fysiken med sina formler. Men att överge känt territorium känns otryggt.
”Gud spelar inte tärning”, försvarade sig Einstein när han ställdes inför den danske fysikern Niels Bohrs nya och utmanande uträkningar. Einstein ville se en matematisk lagbundenhet, ett kosmiskt urverk utan överraskningar där den ena händelsen följde på den andra. Med tiden har det dock visat sig att Gud spelar både tärning och bingolotto och att Bohr fick rätt.


Ur boken Det okända av Clas Svahn, kapitlet "Slumpens skördar".

Nu tror jag att Gud varken spelar tärning eller något annat, men däremot att det finns "något" som styr slumpen. Bohr ska också ha blivit mer och mer gudstroende, ju längre han kom i sin forskning. Den logiska positivismen, kanske främst företrädd av upplysningsfilosofen David Hume, med sin tro på att allt var lagbundet och att allt kan förklaras i matematiska formler fick sig en knäpp på näsan.

George Smoot, som 2006 fick nobelpriset i fysik för sin forskning kring universums uppkomst, talar om den kosmiska bakgrundsstrålningen som fingeravtryck från skaparen. Och Einstein menade att "den som ser naturens perfektion men inte tror på Gud, är en dåre".

2 kommentarer:

  1. Du behöver nog läsa mer om Einstein om du tror att det där citatet är representativt. Vem har förresten hittat på uttrycket Sola Scientia? Inte vi ateister - vi tror nämligen inte så. Det har du hittat på själv.

    SvaraRadera
  2. Ja, Sola scientia har jag kommit på själv. Inspirationen har givetvis kommit från Martin Luthers "Sola fide"(tron allena) och "Sola scriptura" (Skriften allena).

    SvaraRadera