Vansinne

Jag läste Anna Larssons kolumn i svd idag, om hur föräldrar bestämmer över barn. Hon skriver att:

"I Sverige tycker vi inte att det är rätt att föräldrar bestämmer vem ett barn ska gifta sig med. Däremot är det accepterat att bestämma vad de ska ha på sig, att de ska vara vegetarianer och till och med vilken religion de ska ha.
I en debattartikel i Dagens Nyheter igår uttryckte länspolismästare Carin Götblad och tre andra högt uppsatta befattningshavare i Stockholm sin oro över hedersförtrycket. Men de var också noga med att påpeka: ”Föräldrar som tillämpar konservativ barnuppfostran ska inte misstänkliggöras. Föräldrar saknar inte rätt att föra vidare egna värderingar och ideal till sina barn bara för att dessa värderingar inte delas av andra föräldrar.”
Själv tror jag att det är precis här diskussionen måste börja. Ska föräldrar vägleda eller bestämma? Upplysa eller indoktrinera? Hur ser vi egentligen på den där fria viljan? Var går gränsen för tvång?
För om det anses okej att genom barndop bestämma det allra mest individuella som en människas tro, hur ska man då kunna kritisera att någon annan inte låter sin tonåring gå på disco?"

Att föräldrar bestämmer vad barnen ska ha på sig är väl inget att förfasas över? Eller ska en genuscertifierad myndighet avgöra vilka kläder barnen ska ha? Pojkar kan ha rosa klänning och leka med dockor och flickor kan ha kakibyxor och leka krig. Tänk så modernt det skulle vara. Eller ska staten bestämma att alla judiska och muslimska barn ska äta korv för att "de är födda fria"?
Och att sen kalla det indoktrinering när föräldrarnas värderingar förs vidare till barnen är bara korkat. Anna Larsson tycker helt säkert att det ska vara tillåtet att "inpränta" värderingar i barnen så länge det är värderingar hon själv står för, t.ex. feministiska sådana.
Det kan väl för guds skull inte vara mer rätt att genuspedagoger och andra "intellektuella" och "upplysta" människor bestämmer över barnen, än att deras föräldrar gör det - så länge föräldrarna inte bryter mot lagen.
När det gäller barndop så innebär inte dopet att spädbarnet programmeras med en viss livsåskådning och det kan väl inte finnas någon som har tagit skada av att döpas? Den automatiska anslutningen till kyrkan är mer kontroversiell, men varje individ kan faktiskt utträda ur kyrkan innan man börjar betala skatt.

(Någon kanske undrar varför jag valde ordet vansinne som rubrik till inlägget. Anledningen är att Anna Larsson får mig att tänka på Tanja Bergkvists blogg om genusvansinnet)