Gudrun Schyman har skrivit en ilsken artikel på svd:s brännpunkt, där hon hävdar att Feministiskt Initiativs valsedlar både göms undan och förbjuds i vallokalerna. Om det stämmer är det förstås ett brott mot demokratin, men jag misstänker att det handlar mer om småpartiernas vanliga vi-blir-orättvist-behandlade-retorik.
Partier som fått över 1 % av de giltiga rösterna på riksnivå i något av de senaste två valen får ett antal valsedlar bekostade av staten, och får dessutom valsedlarna utlagda i röstningslokalerna av valförrättare.
Detta system är förstås ett uttryck för patriarkalt förtryck och missgynnar kvinnokämparna i FI, som 2006 fick knappt 0.7 % av rösterna. Schyman skriver nu att det borde vara valmyndighetens uppgift att, med skattebetalarnas pengar, distribuera valsedlar åt alla godkända partier. Jag kollade på wikipedia hur många partier vi har i Sverige idag. Där står att följande partier är registrerade vid valmyndigheten, förutom de sju riksdagspartierna och Sverigedemokraterna:
Aktiv Demokrati
Allianspartiet
Det nya partiet
Direktdemokraterna
Enhet
Europeiska Arbetarpartiet-EAP
Feministiskt initiativ
Folkdemokraterna
Folkets Vilja
Folklistan
Högerpartiet de konservativa
Junilistan
Kommunistiska Partiet
Kalle Anka-partiet
Liberala partiet
Nationaldemokraterna
Nordisk Union
Norrbottenspartiet
Ny Framtid
Ny demokrati
Partiet för naturens lag
Partiet.se
Piratpartiet
Rikshushållarna
Rättvisepartiet Socialisterna
Sjöbopartiet
Skattereformisterna
Skånepartiet
Sociala Partiet
Socialistiska Partiet
Solidaritetspartiet
Strandskyddspartiet
Sveriges GrannskapsParti - Svenska Folkets Vilja
SPI - Sveriges Pensionärers Intresseparti
Unika partiet
En diger lista, alltså. Och om valmyndigheten skulle tvingas lägga ut valsedlar åt alla partier i alla vallokaler kommer det givetvis att bli ännu fler. Om staten trycker valsedlar åt "Partiet för naturens lag" och "Nordisk Union" lovar jag att starta ett eget parti, som givetvis ska behandlas lika seriöst som alla andra. Det skulle t.ex. kunna heta "Manschauvinistiskt Initiativ" eller "Blondinpartiet". Eller "Färjestads BK". Ja, jag kan ju starta flera partier, om det blir för svårt att välja ett enda.
Men åter till Schyman. Hon skriver också:
"...men att valmyndigheten sagt att varje röst där det står till exempel partiförkortningen Fi eller om någon skrivit en kandidats namn, kan ogiltigförklaras. Alldeles oavsett att det framgår att rösten är lagd på Feministiskt initiativ. Det är i sig en skandal för väljardemokratin."
Här är jag faktiskt beredd att hålla med henne, även om det kan tyckas klantigt av en väljare att göra ett sådant fel i vallokalen. Men när jag var valförrättare 2006 blev jag förvånad när jag blev tillsagd att slänga alla valsedlar där mer än ett namn på listan var förkryssat. Man tycker ju att den borde räknas som en röst på det parti man valt, även om den inte kan räknas i personvalet. Så det kan nog behövas bättre information om hur man röstar.
Av någon anledning var det förresten i stort sett bara vänsterpartister som kryssade för fler än ett namn.
Uppdatering: Schyman får mothugg av valmyndigheten.
fredag 29 maj 2009
torsdag 28 maj 2009
Jag kryssar Ella
KD:s toppnamn i Europaparlamentsvalet, Ella Bohlin, verkar ha blivit något av ett nytt hatobjekt bland både liberaler, humanister och förvirrade anarkister.
Barbro Hedvall skrev i gårdagens DN:
"I går morse frågades hon ut i P 1 Morgon. Hörselintrycket stämde väl överens med den utslätade personen från affischerna. Inte mycket temperament, de som eventuellt låg kvar i sängarna kl 7.15 bör ha slumrat till."
Bohlin är lugn och saklig i argumentationen. Det kanske får sådana som Hedvall att slumra till, men i mitt tycke är det en bra egenskap hos en politiker. Hon är inte som t.ex. Ulvskog, som fnissar åt motargument istället för att svara på dem. Hon höjer inte heller rösten i ren desperation som de flesta politiker tenderar göra när de känner sig pressade. Med Ella Bohlin får man istället seriösa debatter som inte spårar ur när pressen blir för stor.
Det som retar upp folk mest är tydligen Bohlins inställning i snus- och alkoholfrågor. Hon vill inte att andra länder ska tvingas att sälja snus om de med hänvisning till folkhälsan inte vill öka tobaksanvändningen. Hon ser inte heller alkohol som en vara som alla andra, jämförbar med grönsaker eller mineralvatten, och vill därför ha restriktivare införselkvoter.
Beskyllningarna om moralism haglar givetvis. Hedvall raljerar t.ex. över att mindre alkohol skulle ge en ökad trygghet. Liberaler anser väl att varje individ ska ha fri tillgång till billig alkohol, eftersom var och en själv bestämmer vad och hur mycket man ska dricka. Och om det mot förmodan uppstår några problem inom en familj till följd av drickandet, då kan vi alltid skicka barnen till någon institution. Alkohol gör människor glada och återställer dessutom folk som lider av bakfylla...
Det behövs politiker som vill minska alkoholflödet över gränserna, trots att det nog inte är särskilt populärt bland gemene man. Därför kommer jag kryssa Ella Bohlin i valet till Europaparlamentet.
(Uppdatering I: Till skillnad från andra unga politiker brukar hon inte heller ägna sig åt galna eller populistiska utspel, som enbart syftar till att få uppmärksamhet).
(Uppdatering II: Visst är Alf Svensson också en bra kandidat, men jag hoppas ändå inte att han blir inkryssad före den 40 år yngre Bohlin.)
Barbro Hedvall skrev i gårdagens DN:
"I går morse frågades hon ut i P 1 Morgon. Hörselintrycket stämde väl överens med den utslätade personen från affischerna. Inte mycket temperament, de som eventuellt låg kvar i sängarna kl 7.15 bör ha slumrat till."
Bohlin är lugn och saklig i argumentationen. Det kanske får sådana som Hedvall att slumra till, men i mitt tycke är det en bra egenskap hos en politiker. Hon är inte som t.ex. Ulvskog, som fnissar åt motargument istället för att svara på dem. Hon höjer inte heller rösten i ren desperation som de flesta politiker tenderar göra när de känner sig pressade. Med Ella Bohlin får man istället seriösa debatter som inte spårar ur när pressen blir för stor.
Det som retar upp folk mest är tydligen Bohlins inställning i snus- och alkoholfrågor. Hon vill inte att andra länder ska tvingas att sälja snus om de med hänvisning till folkhälsan inte vill öka tobaksanvändningen. Hon ser inte heller alkohol som en vara som alla andra, jämförbar med grönsaker eller mineralvatten, och vill därför ha restriktivare införselkvoter.
Beskyllningarna om moralism haglar givetvis. Hedvall raljerar t.ex. över att mindre alkohol skulle ge en ökad trygghet. Liberaler anser väl att varje individ ska ha fri tillgång till billig alkohol, eftersom var och en själv bestämmer vad och hur mycket man ska dricka. Och om det mot förmodan uppstår några problem inom en familj till följd av drickandet, då kan vi alltid skicka barnen till någon institution. Alkohol gör människor glada och återställer dessutom folk som lider av bakfylla...
Det behövs politiker som vill minska alkoholflödet över gränserna, trots att det nog inte är särskilt populärt bland gemene man. Därför kommer jag kryssa Ella Bohlin i valet till Europaparlamentet.
(Uppdatering I: Till skillnad från andra unga politiker brukar hon inte heller ägna sig åt galna eller populistiska utspel, som enbart syftar till att få uppmärksamhet).
(Uppdatering II: Visst är Alf Svensson också en bra kandidat, men jag hoppas ändå inte att han blir inkryssad före den 40 år yngre Bohlin.)
onsdag 27 maj 2009
Apropå gömda barn
Jag läser i dagens DN om kritiken mot den svenska regeringen i frågan om gömda barns rätt till utbildning:
Ska papperslösa, gömda barn i Sverige ha rätt till skolgång? Den frågan vill FN:s barnrättskommitté få svar på från Sveriges regering på onsdagen. Men regeringen svarar inte, utan vill utreda frågan på nytt.
Det är inte vanligt, men det händer, att poliser hämtar gömda barn i skolan eller på vägen dit. Men eftersom det för tillfället inte är inne att värna om flyktingar - och eftersom det dessutom handlar om barn utan politiskt inflytande - vill inte regeringen ta tag i frågan. Därför får, som vanligt, kristna rycka in och ta hand om barnen.
Passande nog visar Viasat History ikväll klockan 20:00 en dokumentär som heter "De gömda barnen". Så här står det i informationen om programmet:
I juli 1942 samarbetade de franska myndigheterna villigt med tyskarna med att samla ihop och deportera judar till koncentrationslägren, ett förräderi av enorma mått. Samtidigt riskerade många vanliga fransmän livet genom att rädda tusentals judar - i synnerhet barn. I den här dokumentären tar vi del av fyra barns ohyggliga upplevelser, smärtsamma förluster och skuldkänslor på flykt undan nazisterna. Starka känslor rörs upp då dessa överlevare återvänder till den franska landsbygden där de för 60 år sedan hölls gömda. Händelserna kostade dem både föräldrar och barndom, och kom att forma resten av deras liv. Dokumentären har producerats av den prisbelönta regissören Jonathan Hacker.
Vi kan behöva påminnas om barns utsatthet både då och nu.
Ska papperslösa, gömda barn i Sverige ha rätt till skolgång? Den frågan vill FN:s barnrättskommitté få svar på från Sveriges regering på onsdagen. Men regeringen svarar inte, utan vill utreda frågan på nytt.
Det är inte vanligt, men det händer, att poliser hämtar gömda barn i skolan eller på vägen dit. Men eftersom det för tillfället inte är inne att värna om flyktingar - och eftersom det dessutom handlar om barn utan politiskt inflytande - vill inte regeringen ta tag i frågan. Därför får, som vanligt, kristna rycka in och ta hand om barnen.
Passande nog visar Viasat History ikväll klockan 20:00 en dokumentär som heter "De gömda barnen". Så här står det i informationen om programmet:
I juli 1942 samarbetade de franska myndigheterna villigt med tyskarna med att samla ihop och deportera judar till koncentrationslägren, ett förräderi av enorma mått. Samtidigt riskerade många vanliga fransmän livet genom att rädda tusentals judar - i synnerhet barn. I den här dokumentären tar vi del av fyra barns ohyggliga upplevelser, smärtsamma förluster och skuldkänslor på flykt undan nazisterna. Starka känslor rörs upp då dessa överlevare återvänder till den franska landsbygden där de för 60 år sedan hölls gömda. Händelserna kostade dem både föräldrar och barndom, och kom att forma resten av deras liv. Dokumentären har producerats av den prisbelönta regissören Jonathan Hacker.
Vi kan behöva påminnas om barns utsatthet både då och nu.
tisdag 26 maj 2009
Noterat 26 maj
En konstnär lär en gång ha ställt ut en pissoar och sagt att eftersom den fanns med på en konstutställning så var den också ett konstverk.
Man kan säkert betrakta precis vad som helst som konst. På grannhuset där jag bor har någon t.ex. sprayat svart färg över ett fönster, det skulle säkert platsa som examensarbete på konstfack. Problemet med detta, att allt är konst om det bara görs av en konstnär, är att konstnärerna blir helt beroende av uppmärksamhet. Du kan inte leva på att måla som Rembrandt, du måste gå över alla möjliga gränser, väcka anstöt och begå brott för att få uppmärksamhet och därmed bli en lyckad konstnär.
Senaste tiden har vi kunnat läsa om NUG:s vandalism och Anna Odells låtsaspsykos. Tidigare ritade Lars Vilks teckningar av Muhammed som rondellhund (ja, efter den danska Muhammedkrisen var han givetvis medveten om vad han gav sig in på. Han ville bli känd och det blev han också).
Men det är inte bara i Sverige som konstnärer måste framställa sig själva som sinnesslöa i sin desperata jakt på uppmärksamhet. Titta bara på det här exemplet från Norge:
"I lördags öppnade dörrarna till Statens Kunstakademis elevutställning på Stenersenmuseet i Oslo. Studenten Karl Edvin Endertsen hade monterat upp ett IKEA-kök och sprayat "rape me" (våldta mig) över köksluckorna, varefter han bjöd besökarna på dryck spetsad med GHB, mer känd som "dejt rape"-drogen."
Och Dagen (och svd) skriver om en ny lag i Indonesien:
"Ett tillägg till trafik- och transportlagen stipulerar nu att "funktionshindrade fotgängare måste bära tydliga skyltar som lätt kan kännas igen av andra trafikanter".
- Det är en humanistisk handling för att förbättra de funktionshindrades säkerhet i trafiken, sade politikern bakom lagen, Ahmad Muqowam från ett islamistparti.
Tillfrågad om vad det ska stå på skyltarna - och var på kroppen skyltarna ska bäras - svarade Muqowam att det är något som myndigheterna får besluta."
Lysande. Varför inte sy fast en liten gul Davidsstjärna på de funktionhsindrade?
Man kan säkert betrakta precis vad som helst som konst. På grannhuset där jag bor har någon t.ex. sprayat svart färg över ett fönster, det skulle säkert platsa som examensarbete på konstfack. Problemet med detta, att allt är konst om det bara görs av en konstnär, är att konstnärerna blir helt beroende av uppmärksamhet. Du kan inte leva på att måla som Rembrandt, du måste gå över alla möjliga gränser, väcka anstöt och begå brott för att få uppmärksamhet och därmed bli en lyckad konstnär.
Senaste tiden har vi kunnat läsa om NUG:s vandalism och Anna Odells låtsaspsykos. Tidigare ritade Lars Vilks teckningar av Muhammed som rondellhund (ja, efter den danska Muhammedkrisen var han givetvis medveten om vad han gav sig in på. Han ville bli känd och det blev han också).
Men det är inte bara i Sverige som konstnärer måste framställa sig själva som sinnesslöa i sin desperata jakt på uppmärksamhet. Titta bara på det här exemplet från Norge:
"I lördags öppnade dörrarna till Statens Kunstakademis elevutställning på Stenersenmuseet i Oslo. Studenten Karl Edvin Endertsen hade monterat upp ett IKEA-kök och sprayat "rape me" (våldta mig) över köksluckorna, varefter han bjöd besökarna på dryck spetsad med GHB, mer känd som "dejt rape"-drogen."
Och Dagen (och svd) skriver om en ny lag i Indonesien:
"Ett tillägg till trafik- och transportlagen stipulerar nu att "funktionshindrade fotgängare måste bära tydliga skyltar som lätt kan kännas igen av andra trafikanter".
- Det är en humanistisk handling för att förbättra de funktionshindrades säkerhet i trafiken, sade politikern bakom lagen, Ahmad Muqowam från ett islamistparti.
Tillfrågad om vad det ska stå på skyltarna - och var på kroppen skyltarna ska bäras - svarade Muqowam att det är något som myndigheterna får besluta."
Lysande. Varför inte sy fast en liten gul Davidsstjärna på de funktionhsindrade?
onsdag 20 maj 2009
EU-valtest med pirater
Det är alltid lika intressant att göra webbtester. Idag har jag gjort DN:s EU-valtest. Resultatet, efter att jag svarat antingen "instämmer delvis" eller "tar delvis avstånd ifrån" på 23 av 25 frågor, blev:
KD 60%
FP 55%
C 54%
S 52%
PP 52%
M 44%
MP 41%
JL 33%
V 29%
Intressant är att Piratpartiet, till skillnad från t.ex. SD och FI är med i undersökningen - och att PP har svarat på alla frågor:
"Den som gör DN:s valtest får också för första gången veta vad Piratpartiet tycker i en rad EU-frågor.
Partiets företrädare har hittills i intervju efter intervju vägrat ge sin åsikt i några andra frågor än sådana som gäller till exempel fildelning, upphovsrätt och övervakning. Men i DN:s valtest har partiet tagit ställning i samtliga EU-frågor, från klimatpolitik till sjukvård.
Piratpartiets Christian Engström förklarar att det är ställningstaganden utifrån partiets allmänna grundsyn."
När man gjort testet kan man se vad partierna svarat på alla frågor. Jag noterar bl.a. att PP är enda parti som bara delvis tar avstånd från påståendet att EU bör skärpa asylreglerna och minska flyktingars möjlighet att komma hit och få uppehållstillstånd. Inställningen till miljöfrågorna är lite ljummen och motsträvig, medan partiet tydligen är engagerat i snus- och HBT-frågor.
Hittade också en intressant kommentar av någon som svarat "ingen åsikt" på alla frågor. Han var tydligen 80% centerpartist.
KD 60%
FP 55%
C 54%
S 52%
PP 52%
M 44%
MP 41%
JL 33%
V 29%
Intressant är att Piratpartiet, till skillnad från t.ex. SD och FI är med i undersökningen - och att PP har svarat på alla frågor:
"Den som gör DN:s valtest får också för första gången veta vad Piratpartiet tycker i en rad EU-frågor.
Partiets företrädare har hittills i intervju efter intervju vägrat ge sin åsikt i några andra frågor än sådana som gäller till exempel fildelning, upphovsrätt och övervakning. Men i DN:s valtest har partiet tagit ställning i samtliga EU-frågor, från klimatpolitik till sjukvård.
Piratpartiets Christian Engström förklarar att det är ställningstaganden utifrån partiets allmänna grundsyn."
När man gjort testet kan man se vad partierna svarat på alla frågor. Jag noterar bl.a. att PP är enda parti som bara delvis tar avstånd från påståendet att EU bör skärpa asylreglerna och minska flyktingars möjlighet att komma hit och få uppehållstillstånd. Inställningen till miljöfrågorna är lite ljummen och motsträvig, medan partiet tydligen är engagerat i snus- och HBT-frågor.
Hittade också en intressant kommentar av någon som svarat "ingen åsikt" på alla frågor. Han var tydligen 80% centerpartist.
tisdag 19 maj 2009
Kohandel
Jag skrev nyss ett inlägg om s.k. elitklasser i skolan, men kom på att jag har en annan fundering inom samma område.
Sanna Rayman skriver i dagens svd om att Miljöpartiet närmar sig Socialdemokraterna i frågan om vinstdrivande friskolor, möjligtvis i syfte att bedriva kohandel:
"vilka andra stötestenar stör harmonin i den rödgröna skolpolitiken? Jo, betygen. Den frågan har varit symbolen för att signalera att verkligen S har förnyat sig. Det var ingen lätt förnyelse. Sahlin fick peka med hela handen för att få gräsrötterna att acceptera en omsvängning under framtidsdagarna hösten 2007 (...)
För när MP nu har ”gett upp” vinsterna i friskolan har de ett offer att hänvisa till i förhandlingarna om den rödgröna skolpolitiken. Och Vänstern bara ler. Partiet har inte behövt lyfta ett finger."
Det finns ytterligare en fråga som splittrar rödgrön skolpolitik och som väljarna kanske vill ha utredd före valet: konfessionella friskolor. Jag tror att det var våren 2006 som den dåvarande S-regeringen ville - mer eller mindre - avskaffa "religiösa skolor", men MP gick emot, vilket innebar att S och V blev nedröstade med ett mandats marginal.
Det vore så klart intressant om oppositionen kunde komma överens i den frågan också, innan vi går till val.
Sanna Rayman skriver i dagens svd om att Miljöpartiet närmar sig Socialdemokraterna i frågan om vinstdrivande friskolor, möjligtvis i syfte att bedriva kohandel:
"vilka andra stötestenar stör harmonin i den rödgröna skolpolitiken? Jo, betygen. Den frågan har varit symbolen för att signalera att verkligen S har förnyat sig. Det var ingen lätt förnyelse. Sahlin fick peka med hela handen för att få gräsrötterna att acceptera en omsvängning under framtidsdagarna hösten 2007 (...)
För när MP nu har ”gett upp” vinsterna i friskolan har de ett offer att hänvisa till i förhandlingarna om den rödgröna skolpolitiken. Och Vänstern bara ler. Partiet har inte behövt lyfta ett finger."
Det finns ytterligare en fråga som splittrar rödgrön skolpolitik och som väljarna kanske vill ha utredd före valet: konfessionella friskolor. Jag tror att det var våren 2006 som den dåvarande S-regeringen ville - mer eller mindre - avskaffa "religiösa skolor", men MP gick emot, vilket innebar att S och V blev nedröstade med ett mandats marginal.
Det vore så klart intressant om oppositionen kunde komma överens i den frågan också, innan vi går till val.
"Elitklasser"
Skolminister Jan Björklund vill tillåta s.k. elitklasser på högstadiet, för att "elever som är duktiga i till exempel matematik och naturvetenskap ska kunna läsa i ett mycket högre tempo än vad de vanliga klasserna gör".
Inför valet 2006 hade Folkpartiet affischer som föreställde löpsedlar från "Framtidens Nyheter" och på en av dem stod det något i stil med "Äntligen! Nobelpris till Sverige". Med Björklunds skolpolitik tror jag att sådana rubriker kan bli mer än utopier.
Det är verkligen på tiden att en elev som är särskilt intresserad av, och har lätt för, ett visst teoretiskt ämne ska kunna plugga i sin egen takt. En del kan vara väldigt bra på ett ämne och samtidigt ha svårt för ett annat. Samhället fungerar inte som en marscherande pluton.
När jag gick på högstadiet hade jag lätt för språk och ämnen där man till stor del fick lära sig faktakunskaper (t.ex. historia, eller glosor i engelska och spanska). Samtidigt hade jag väldigt svårt för framför allt fysik och kemi och behövde mycket hjälp för att bli godkänd där. Det bästa för mig hade förstås varit om jag fått fördjupa mig i de ämnen jag både var bra i och intresserad av, om jag samtidigt fått hjälp att lära mig de grundläggande kunskaperna i mina sämsta ämnen.
Nu vet jag att mina märkliga talanger och problem sannolikt berodde på mitt funktionshinder, Aspergers Syndrom, som gör att man kan vara genialisk inom vissa områden och samtidigt väldigt trögfattad inom andra. Tyvärr fick jag dock inte diagnosen förrän jag var 25 år, efter att funktionshindret "hindrat" mig i diverse arbeten och studier.
T.o.m. Widar Andersson på S-märkta Folkbladet håller med Björklund och protesterar mot att det talas om elitklasser:
"I mediesvängens rubrikvärld döps de här klasserna omedelbart till "elitklasser". Det är ett missvisande uttryck. En trettonåring som vill hårdplugga matte och fysik är ingen "elit". Han eller hon är vare sig mer eller mindre än just en trettonåring som vill hårdplugga matte och fysik."
Ambitionsklasser eller motivationsklasser skulle kanske vara en bättre benämning än elitklasser. Läs även Metta Fjelkners debattartikel i Barometern.
Inför valet 2006 hade Folkpartiet affischer som föreställde löpsedlar från "Framtidens Nyheter" och på en av dem stod det något i stil med "Äntligen! Nobelpris till Sverige". Med Björklunds skolpolitik tror jag att sådana rubriker kan bli mer än utopier.
Det är verkligen på tiden att en elev som är särskilt intresserad av, och har lätt för, ett visst teoretiskt ämne ska kunna plugga i sin egen takt. En del kan vara väldigt bra på ett ämne och samtidigt ha svårt för ett annat. Samhället fungerar inte som en marscherande pluton.
När jag gick på högstadiet hade jag lätt för språk och ämnen där man till stor del fick lära sig faktakunskaper (t.ex. historia, eller glosor i engelska och spanska). Samtidigt hade jag väldigt svårt för framför allt fysik och kemi och behövde mycket hjälp för att bli godkänd där. Det bästa för mig hade förstås varit om jag fått fördjupa mig i de ämnen jag både var bra i och intresserad av, om jag samtidigt fått hjälp att lära mig de grundläggande kunskaperna i mina sämsta ämnen.
Nu vet jag att mina märkliga talanger och problem sannolikt berodde på mitt funktionshinder, Aspergers Syndrom, som gör att man kan vara genialisk inom vissa områden och samtidigt väldigt trögfattad inom andra. Tyvärr fick jag dock inte diagnosen förrän jag var 25 år, efter att funktionshindret "hindrat" mig i diverse arbeten och studier.
T.o.m. Widar Andersson på S-märkta Folkbladet håller med Björklund och protesterar mot att det talas om elitklasser:
"I mediesvängens rubrikvärld döps de här klasserna omedelbart till "elitklasser". Det är ett missvisande uttryck. En trettonåring som vill hårdplugga matte och fysik är ingen "elit". Han eller hon är vare sig mer eller mindre än just en trettonåring som vill hårdplugga matte och fysik."
Ambitionsklasser eller motivationsklasser skulle kanske vara en bättre benämning än elitklasser. Läs även Metta Fjelkners debattartikel i Barometern.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)