Gudrun Schyman gör nya, desperata utspel för att få utrymme i media. I Aftonbladet skriver hon idag att "Folkpartiet borde ta avstånd från abortmotståndaren Utbult":
"På åttonde plats på Folkpartiets EU-lista står Roland Utbult, en frikyrklig musiker som gjort sig känd för abortmotstånd och familjefundamentalistiska värderingar. Hur har han hamnat där, och vad säger det om jämställdhetsfrågornas ställning i Folkpartiet?
Utbults kampanjsida inför EU-valet innehåller rubriker som ”Sex är inte enbart njutning” och ”Minska antalet oönskade graviditeter”. Abortstatistiken kommenterar Utbult så här: ”Som synes är läget allvarligt. Det krävs en förändring. Det handlar inte bara om enskilda människors hälsa, det handlar också om en hel nations välbefinnande.”
Man kan lätt få för sig att man hamnat hos en extrem kristdemokrat snarare än en folkpartist."
I Gudruns värld är det alltså extremt att vilja minska antalet oönskade graviditeter. Att se 30-40 000 aborter per år, bara i Sverige, som ett problem gör att man stämplas som fundamentalist. Ja till livet behöver inga vänner när de har Gudrun som fiende.
Hon fortsätter:
"Varje år dör omkring 75 000 kvinnor på grund av inskränkningar av aborträtten och hundratusentals kvinnor skadas svårt, ofta som en direkt konsekvens av den så kallade kristna konservatism som Roland Utbults likasinnade företräder runt om i världen."
Jag är övertygad om att Utbult inte är emot aborter som räddar kvinnans liv. Det finns överhuvudtaget få kristna som vill förbjuda aborter i sådana lägen.
(Men Gudrun glömde visst att ange en siffra för hur många aborter som görs per år. Siffran 75 000 döda kvinnor hade hon också gärna fått utveckla mer.)
"Folkpartiets ledning, partiets övriga EU-kandidater och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni borde ta avstånd från Roland Utbult och uppmana väljare att i stället rösta på kandidater som anser att rätten till abort måste vara en prioriterad fråga i EU. Folkpartiet har annars än en gång visat att de förlorat sitt förtroende som feministiskt parti."
Om de förlorar det förtroendet så vinner de tillbaka en del av mitt förtroende i stället.
På sin hemsida skriver "fundamentalisten" Utbult så här om sin kristna värdegrund (känsliga läsare varnas för att följande rader kan vara mycket provocerande):
Mitt politiska arbete bygger på kristna grundvärden som rättvisa, gemenskap och alla människors lika värde. Det handlar om en demokratisyn där man genom möten i ögonhöjd med människor påverkar till ökad förståelse, försoning och tolerans. Även den som ligger ner kan man möta i ögonhöjd.
Vi har byggt vårt samhälle på dessa kristna grundvärden. Det vill jag bygga vidare på i mitt politiska engagemang eftersom jag ser att dessa värden håller på att gå förlorade och behöver återupprättas. Martin Luther King beskriver i sin självbiografi: ”Det var inte de svartas ilska eller vrede som gjorde att de reste sig mot de vitas makt. Det var Jesu bergspredikan.”
Läs även Dagens ledarblogg.
Visar inlägg med etikett Feminism. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Feminism. Visa alla inlägg
onsdag 3 juni 2009
fredag 29 maj 2009
Stackars F!
Gudrun Schyman har skrivit en ilsken artikel på svd:s brännpunkt, där hon hävdar att Feministiskt Initiativs valsedlar både göms undan och förbjuds i vallokalerna. Om det stämmer är det förstås ett brott mot demokratin, men jag misstänker att det handlar mer om småpartiernas vanliga vi-blir-orättvist-behandlade-retorik.
Partier som fått över 1 % av de giltiga rösterna på riksnivå i något av de senaste två valen får ett antal valsedlar bekostade av staten, och får dessutom valsedlarna utlagda i röstningslokalerna av valförrättare.
Detta system är förstås ett uttryck för patriarkalt förtryck och missgynnar kvinnokämparna i FI, som 2006 fick knappt 0.7 % av rösterna. Schyman skriver nu att det borde vara valmyndighetens uppgift att, med skattebetalarnas pengar, distribuera valsedlar åt alla godkända partier. Jag kollade på wikipedia hur många partier vi har i Sverige idag. Där står att följande partier är registrerade vid valmyndigheten, förutom de sju riksdagspartierna och Sverigedemokraterna:
Aktiv Demokrati
Allianspartiet
Det nya partiet
Direktdemokraterna
Enhet
Europeiska Arbetarpartiet-EAP
Feministiskt initiativ
Folkdemokraterna
Folkets Vilja
Folklistan
Högerpartiet de konservativa
Junilistan
Kommunistiska Partiet
Kalle Anka-partiet
Liberala partiet
Nationaldemokraterna
Nordisk Union
Norrbottenspartiet
Ny Framtid
Ny demokrati
Partiet för naturens lag
Partiet.se
Piratpartiet
Rikshushållarna
Rättvisepartiet Socialisterna
Sjöbopartiet
Skattereformisterna
Skånepartiet
Sociala Partiet
Socialistiska Partiet
Solidaritetspartiet
Strandskyddspartiet
Sveriges GrannskapsParti - Svenska Folkets Vilja
SPI - Sveriges Pensionärers Intresseparti
Unika partiet
En diger lista, alltså. Och om valmyndigheten skulle tvingas lägga ut valsedlar åt alla partier i alla vallokaler kommer det givetvis att bli ännu fler. Om staten trycker valsedlar åt "Partiet för naturens lag" och "Nordisk Union" lovar jag att starta ett eget parti, som givetvis ska behandlas lika seriöst som alla andra. Det skulle t.ex. kunna heta "Manschauvinistiskt Initiativ" eller "Blondinpartiet". Eller "Färjestads BK". Ja, jag kan ju starta flera partier, om det blir för svårt att välja ett enda.
Men åter till Schyman. Hon skriver också:
"...men att valmyndigheten sagt att varje röst där det står till exempel partiförkortningen Fi eller om någon skrivit en kandidats namn, kan ogiltigförklaras. Alldeles oavsett att det framgår att rösten är lagd på Feministiskt initiativ. Det är i sig en skandal för väljardemokratin."
Här är jag faktiskt beredd att hålla med henne, även om det kan tyckas klantigt av en väljare att göra ett sådant fel i vallokalen. Men när jag var valförrättare 2006 blev jag förvånad när jag blev tillsagd att slänga alla valsedlar där mer än ett namn på listan var förkryssat. Man tycker ju att den borde räknas som en röst på det parti man valt, även om den inte kan räknas i personvalet. Så det kan nog behövas bättre information om hur man röstar.
Av någon anledning var det förresten i stort sett bara vänsterpartister som kryssade för fler än ett namn.
Uppdatering: Schyman får mothugg av valmyndigheten.
Partier som fått över 1 % av de giltiga rösterna på riksnivå i något av de senaste två valen får ett antal valsedlar bekostade av staten, och får dessutom valsedlarna utlagda i röstningslokalerna av valförrättare.
Detta system är förstås ett uttryck för patriarkalt förtryck och missgynnar kvinnokämparna i FI, som 2006 fick knappt 0.7 % av rösterna. Schyman skriver nu att det borde vara valmyndighetens uppgift att, med skattebetalarnas pengar, distribuera valsedlar åt alla godkända partier. Jag kollade på wikipedia hur många partier vi har i Sverige idag. Där står att följande partier är registrerade vid valmyndigheten, förutom de sju riksdagspartierna och Sverigedemokraterna:
Aktiv Demokrati
Allianspartiet
Det nya partiet
Direktdemokraterna
Enhet
Europeiska Arbetarpartiet-EAP
Feministiskt initiativ
Folkdemokraterna
Folkets Vilja
Folklistan
Högerpartiet de konservativa
Junilistan
Kommunistiska Partiet
Kalle Anka-partiet
Liberala partiet
Nationaldemokraterna
Nordisk Union
Norrbottenspartiet
Ny Framtid
Ny demokrati
Partiet för naturens lag
Partiet.se
Piratpartiet
Rikshushållarna
Rättvisepartiet Socialisterna
Sjöbopartiet
Skattereformisterna
Skånepartiet
Sociala Partiet
Socialistiska Partiet
Solidaritetspartiet
Strandskyddspartiet
Sveriges GrannskapsParti - Svenska Folkets Vilja
SPI - Sveriges Pensionärers Intresseparti
Unika partiet
En diger lista, alltså. Och om valmyndigheten skulle tvingas lägga ut valsedlar åt alla partier i alla vallokaler kommer det givetvis att bli ännu fler. Om staten trycker valsedlar åt "Partiet för naturens lag" och "Nordisk Union" lovar jag att starta ett eget parti, som givetvis ska behandlas lika seriöst som alla andra. Det skulle t.ex. kunna heta "Manschauvinistiskt Initiativ" eller "Blondinpartiet". Eller "Färjestads BK". Ja, jag kan ju starta flera partier, om det blir för svårt att välja ett enda.
Men åter till Schyman. Hon skriver också:
"...men att valmyndigheten sagt att varje röst där det står till exempel partiförkortningen Fi eller om någon skrivit en kandidats namn, kan ogiltigförklaras. Alldeles oavsett att det framgår att rösten är lagd på Feministiskt initiativ. Det är i sig en skandal för väljardemokratin."
Här är jag faktiskt beredd att hålla med henne, även om det kan tyckas klantigt av en väljare att göra ett sådant fel i vallokalen. Men när jag var valförrättare 2006 blev jag förvånad när jag blev tillsagd att slänga alla valsedlar där mer än ett namn på listan var förkryssat. Man tycker ju att den borde räknas som en röst på det parti man valt, även om den inte kan räknas i personvalet. Så det kan nog behövas bättre information om hur man röstar.
Av någon anledning var det förresten i stort sett bara vänsterpartister som kryssade för fler än ett namn.
Uppdatering: Schyman får mothugg av valmyndigheten.
onsdag 13 maj 2009
Abort och liv
Eftersom jag är man har jag kanske inte rätt att uttala mig i abortfrågor, men nu är debatten igång igen och jag kan inte låta bli att blogga ner mina fingrar i syltburken.
Bitte Assarmo skriver på svd:s brännpunkt om dubbelmoralen i debatten om de könsbundna aborterna, där vissa verkar anse att aborter är oproblematiskt så länge de inte utförs pga kön. Assarmo använder ordet cellklump för fostren, vilket Sanna Rayman på samma tidnings ledarblogg reagerar på.
Detta får mig att filosofera lite kring aborter och människoliv. Enligt icke-religiös livsåskådning är väl alla människor – födda eller ofödda – cellklumpar? Vi är lite grann som träd eller ogräs, något som blir till och växer upp av en olycklig slump. Någon själ har vi inte, vi är robotar av kött och blod.
Av någon anledning gäller detta dock bara så länge man är i sin mammas mage, så fort man hoppar ut därifrån blir man lite mer värd. Även om man inte förändras som människa i det ögonblick man föds. Kvinnan bestämmer över sin egen kropp, heter det, och barnet är en del av kvinnokroppen. (När barnet väl fötts blir det däremot en angelägenhet för båda föräldrarna. Den pappa som har 0 % att säga till om under graviditeten blir, lustigt nog, 50 % ansvarig i samma ögonblick som barnet ploppar ut.)
Att göra abort är inte som att operera bort blindtarmen, ändå görs 30-40 000 aborter i Sverige varje år. Det är väl ca 25 % av alla graviditeter och det är på tok för mycket.
Enligt mig finns det bara två moraliskt acceptabla skäl till att göra abort:
1. Kvinnan har blivit våldtagen.
2. Fostervattensprover visar att barnet kommer bli feminist.
Bitte Assarmo skriver på svd:s brännpunkt om dubbelmoralen i debatten om de könsbundna aborterna, där vissa verkar anse att aborter är oproblematiskt så länge de inte utförs pga kön. Assarmo använder ordet cellklump för fostren, vilket Sanna Rayman på samma tidnings ledarblogg reagerar på.
Detta får mig att filosofera lite kring aborter och människoliv. Enligt icke-religiös livsåskådning är väl alla människor – födda eller ofödda – cellklumpar? Vi är lite grann som träd eller ogräs, något som blir till och växer upp av en olycklig slump. Någon själ har vi inte, vi är robotar av kött och blod.
Av någon anledning gäller detta dock bara så länge man är i sin mammas mage, så fort man hoppar ut därifrån blir man lite mer värd. Även om man inte förändras som människa i det ögonblick man föds. Kvinnan bestämmer över sin egen kropp, heter det, och barnet är en del av kvinnokroppen. (När barnet väl fötts blir det däremot en angelägenhet för båda föräldrarna. Den pappa som har 0 % att säga till om under graviditeten blir, lustigt nog, 50 % ansvarig i samma ögonblick som barnet ploppar ut.)
Att göra abort är inte som att operera bort blindtarmen, ändå görs 30-40 000 aborter i Sverige varje år. Det är väl ca 25 % av alla graviditeter och det är på tok för mycket.
Enligt mig finns det bara två moraliskt acceptabla skäl till att göra abort:
1. Kvinnan har blivit våldtagen.
2. Fostervattensprover visar att barnet kommer bli feminist.
fredag 17 april 2009
Vansinne
Jag läste Anna Larssons kolumn i svd idag, om hur föräldrar bestämmer över barn. Hon skriver att:
"I Sverige tycker vi inte att det är rätt att föräldrar bestämmer vem ett barn ska gifta sig med. Däremot är det accepterat att bestämma vad de ska ha på sig, att de ska vara vegetarianer och till och med vilken religion de ska ha.
I en debattartikel i Dagens Nyheter igår uttryckte länspolismästare Carin Götblad och tre andra högt uppsatta befattningshavare i Stockholm sin oro över hedersförtrycket. Men de var också noga med att påpeka: ”Föräldrar som tillämpar konservativ barnuppfostran ska inte misstänkliggöras. Föräldrar saknar inte rätt att föra vidare egna värderingar och ideal till sina barn bara för att dessa värderingar inte delas av andra föräldrar.”
Själv tror jag att det är precis här diskussionen måste börja. Ska föräldrar vägleda eller bestämma? Upplysa eller indoktrinera? Hur ser vi egentligen på den där fria viljan? Var går gränsen för tvång?
För om det anses okej att genom barndop bestämma det allra mest individuella som en människas tro, hur ska man då kunna kritisera att någon annan inte låter sin tonåring gå på disco?"
Att föräldrar bestämmer vad barnen ska ha på sig är väl inget att förfasas över? Eller ska en genuscertifierad myndighet avgöra vilka kläder barnen ska ha? Pojkar kan ha rosa klänning och leka med dockor och flickor kan ha kakibyxor och leka krig. Tänk så modernt det skulle vara. Eller ska staten bestämma att alla judiska och muslimska barn ska äta korv för att "de är födda fria"?
Och att sen kalla det indoktrinering när föräldrarnas värderingar förs vidare till barnen är bara korkat. Anna Larsson tycker helt säkert att det ska vara tillåtet att "inpränta" värderingar i barnen så länge det är värderingar hon själv står för, t.ex. feministiska sådana.
Det kan väl för guds skull inte vara mer rätt att genuspedagoger och andra "intellektuella" och "upplysta" människor bestämmer över barnen, än att deras föräldrar gör det - så länge föräldrarna inte bryter mot lagen.
När det gäller barndop så innebär inte dopet att spädbarnet programmeras med en viss livsåskådning och det kan väl inte finnas någon som har tagit skada av att döpas? Den automatiska anslutningen till kyrkan är mer kontroversiell, men varje individ kan faktiskt utträda ur kyrkan innan man börjar betala skatt.
(Någon kanske undrar varför jag valde ordet vansinne som rubrik till inlägget. Anledningen är att Anna Larsson får mig att tänka på Tanja Bergkvists blogg om genusvansinnet)
"I Sverige tycker vi inte att det är rätt att föräldrar bestämmer vem ett barn ska gifta sig med. Däremot är det accepterat att bestämma vad de ska ha på sig, att de ska vara vegetarianer och till och med vilken religion de ska ha.
I en debattartikel i Dagens Nyheter igår uttryckte länspolismästare Carin Götblad och tre andra högt uppsatta befattningshavare i Stockholm sin oro över hedersförtrycket. Men de var också noga med att påpeka: ”Föräldrar som tillämpar konservativ barnuppfostran ska inte misstänkliggöras. Föräldrar saknar inte rätt att föra vidare egna värderingar och ideal till sina barn bara för att dessa värderingar inte delas av andra föräldrar.”
Själv tror jag att det är precis här diskussionen måste börja. Ska föräldrar vägleda eller bestämma? Upplysa eller indoktrinera? Hur ser vi egentligen på den där fria viljan? Var går gränsen för tvång?
För om det anses okej att genom barndop bestämma det allra mest individuella som en människas tro, hur ska man då kunna kritisera att någon annan inte låter sin tonåring gå på disco?"
Att föräldrar bestämmer vad barnen ska ha på sig är väl inget att förfasas över? Eller ska en genuscertifierad myndighet avgöra vilka kläder barnen ska ha? Pojkar kan ha rosa klänning och leka med dockor och flickor kan ha kakibyxor och leka krig. Tänk så modernt det skulle vara. Eller ska staten bestämma att alla judiska och muslimska barn ska äta korv för att "de är födda fria"?
Och att sen kalla det indoktrinering när föräldrarnas värderingar förs vidare till barnen är bara korkat. Anna Larsson tycker helt säkert att det ska vara tillåtet att "inpränta" värderingar i barnen så länge det är värderingar hon själv står för, t.ex. feministiska sådana.
Det kan väl för guds skull inte vara mer rätt att genuspedagoger och andra "intellektuella" och "upplysta" människor bestämmer över barnen, än att deras föräldrar gör det - så länge föräldrarna inte bryter mot lagen.
När det gäller barndop så innebär inte dopet att spädbarnet programmeras med en viss livsåskådning och det kan väl inte finnas någon som har tagit skada av att döpas? Den automatiska anslutningen till kyrkan är mer kontroversiell, men varje individ kan faktiskt utträda ur kyrkan innan man börjar betala skatt.
(Någon kanske undrar varför jag valde ordet vansinne som rubrik till inlägget. Anledningen är att Anna Larsson får mig att tänka på Tanja Bergkvists blogg om genusvansinnet)
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)