I Gudruns värld...

Gudrun Schyman gör nya, desperata utspel för att få utrymme i media. I Aftonbladet skriver hon idag att "Folkpartiet borde ta avstånd från abortmotståndaren Utbult":

"På åttonde plats på Folkpartiets EU-lista står Roland Utbult, en frikyrklig musiker som gjort sig känd för abortmotstånd och familjefundamentalistiska värderingar. Hur har han hamnat där, och vad säger det om jämställdhets­frågornas ställning i Folk­partiet?
Utbults kampanjsida inför EU-valet innehåller rubriker som ”Sex är inte enbart njutning” och ”Minska antalet oönskade graviditeter”. Abortstatistiken kommenterar Utbult så här: ”Som synes är läget allvarligt. Det krävs en förändring. Det handlar inte bara om enskilda människors hälsa, det handlar också om en hel nations välbefinnande.”
Man kan lätt få för sig att man hamnat hos en extrem kristdemokrat snarare än en folkpartist."

I Gudruns värld är det alltså extremt att vilja minska antalet oönskade graviditeter. Att se 30-40 000 aborter per år, bara i Sverige, som ett problem gör att man stämplas som fundamentalist. Ja till livet behöver inga vänner när de har Gudrun som fiende.
Hon fortsätter:

"Varje år dör omkring 75 000 kvinnor på grund av inskränkningar av aborträtten och hundratusentals kvinnor skadas svårt, ofta som en direkt konsekvens av den så kallade kristna konservatism som Roland Utbults likasinnade företräder runt om i världen."

Jag är övertygad om att Utbult inte är emot aborter som räddar kvinnans liv. Det finns överhuvudtaget få kristna som vill förbjuda aborter i sådana lägen.
(Men Gudrun glömde visst att ange en siffra för hur många aborter som görs per år. Siffran 75 000 döda kvinnor hade hon också gärna fått utveckla mer.)

"Folkpartiets ledning, partiets övriga EU-kandidater och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni borde ta avstånd från Roland Utbult och uppmana väljare att i stället rösta på kandidater som anser att rätten till abort måste vara en prioriterad fråga i EU. Folkpartiet har annars än en gång visat att de förlorat sitt förtroende som feministiskt parti."

Om de förlorar det förtroendet så vinner de tillbaka en del av mitt förtroende i stället.

På sin hemsida skriver "fundamentalisten" Utbult så här om sin kristna värdegrund (känsliga läsare varnas för att följande rader kan vara mycket provocerande):

Mitt politiska arbete bygger på kristna grundvärden som rättvisa, gemenskap och alla människors lika värde. Det handlar om en demokratisyn där man genom möten i ögonhöjd med människor påverkar till ökad förståelse, försoning och tolerans. Även den som ligger ner kan man möta i ögonhöjd.
Vi har byggt vårt samhälle på dessa kristna grundvärden. Det vill jag bygga vidare på i mitt politiska engagemang eftersom jag ser att dessa värden håller på att gå förlorade och behöver återupprättas. Martin Luther King beskriver i sin självbiografi: ”Det var inte de svartas ilska eller vrede som gjorde att de reste sig mot de vitas makt. Det var Jesu bergspredikan.”

Läs även Dagens ledarblogg.

Abort och liv

Eftersom jag är man har jag kanske inte rätt att uttala mig i abortfrågor, men nu är debatten igång igen och jag kan inte låta bli att blogga ner mina fingrar i syltburken.

Bitte Assarmo skriver på svd:s brännpunkt om dubbelmoralen i debatten om de könsbundna aborterna, där vissa verkar anse att aborter är oproblematiskt så länge de inte utförs pga kön. Assarmo använder ordet cellklump för fostren, vilket Sanna Rayman på samma tidnings ledarblogg reagerar på.
Detta får mig att filosofera lite kring aborter och människoliv. Enligt icke-religiös livsåskådning är väl alla människor – födda eller ofödda – cellklumpar? Vi är lite grann som träd eller ogräs, något som blir till och växer upp av en olycklig slump. Någon själ har vi inte, vi är robotar av kött och blod.
Av någon anledning gäller detta dock bara så länge man är i sin mammas mage, så fort man hoppar ut därifrån blir man lite mer värd. Även om man inte förändras som människa i det ögonblick man föds. Kvinnan bestämmer över sin egen kropp, heter det, och barnet är en del av kvinnokroppen. (När barnet väl fötts blir det däremot en angelägenhet för båda föräldrarna. Den pappa som har 0 % att säga till om under graviditeten blir, lustigt nog, 50 % ansvarig i samma ögonblick som barnet ploppar ut.)

Att göra abort är inte som att operera bort blindtarmen, ändå görs 30-40 000 aborter i Sverige varje år. Det är väl ca 25 % av alla graviditeter och det är på tok för mycket.
Enligt mig finns det bara två moraliskt acceptabla skäl till att göra abort:
1. Kvinnan har blivit våldtagen.
2. Fostervattensprover visar att barnet kommer bli feminist.