Visar inlägg med etikett religion. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett religion. Visa alla inlägg
onsdag 23 september 2009
onsdag 19 augusti 2009
Sola Scientia - Del II
Den danske teologen Niels Christian Hvidt har skrivit boken Mirakler - möten mellan himmel och jord, som handlar om oförklarliga fenomen inom de Katolska och Ortodoxa kyrkorna.
Där beskrivs bl.a. ikoner och statyer som gråter olja eller blod, nattvardsbröd som förvandlas till människokött, ljusmiraklet i Gravkyrkan i Jerusalem och mirakulösa helanden. Dessutom beskrivs de vetenskapliga undersökningar som gjorts kring samtliga mirakel.
I kapitel 15: Miraklets empiriska bevis intervjuar Hvidt Monsignore Michele di Ruberto, som är ”ansvarig för undersökningen av mirakler”. Di Ruberto menar att tro och vetenskap behöver varandra:
”Studiet av miraklerna hjälper vetenskapen att ta steget över gränsen för vad den hittills har känt till. Tron är inte vetenskapens fängelse. De problem som vi idag stöter på från vetenskapligt håll, de har sin grund i fördomar som härrör från den positivistiska uppfattningen att den naturvetenskapliga metoden är den enda rätta för att skaffa sig kunskap. Ända sedan Galileis och Newtons dagar har man menat att naturlagarna var oföränderliga. Men efter 1900-talets tre naturvetenskapliga revolutioner, dvs kvantteorin (Max Planck och Niels Bohr), relativitetsteorin (Albert Einstein) och obestämdhetsrelationen tillsammans med kvantmekaniken (Werner Heisenberg), gäller lagarna bara för en begränsad sektor av den kända delen av naturen. De främsta vetenskapsmännen idag talar därför inte längre om lagar, utan om teorier.
Einstein ger sin syn på vetenskaplig kunskap. Han säger att vetenskapsmännen studerar universum som ett fickur. Man kan inte öppna det och se efter hur det är ihopskruvat, utan man måste komma fram till en teori om vad som finns i det och hur det fungerar genom att observera vad det gör. Om klockan plötsligt ger ifrån sig ett tickande som man inte var beredd på, kan man bli tvungen att ompröva sin teori om hur det fungerar. På samma sätt kan miraklerna bidra till att ge vetenskapen nya teorier om de stora sammanhangen i universum, snarare än att motsäga dem. De kan bli det kraftiga ’tickande’ som pekar på det ’mera mellan himmel och jord’ som vetenskapen ibland missar. Min erfarenhet av att i många år ha sett det fruktbara samarbetet mellan våra läkare och konsulter är att vetenskapen och tron aldrig är motsatta storheter”.
Denna katolska inställning kan jämföras med ateistiska scientisters eviga kraxande om ”Sola Scientia”, vetenskapen allena. De upphöjer vetenskapsmän som i tidigare sekler straffats av kyrkan till helgon och martyrer. Och störst av dem alla är Galileo.
Galileo Galilei hävdade dock att vetenskapen inte alls motsade Guds existens, utan i stället bekräftade den. Han skrev t.ex. att när han tittade genom teleskopet på planeterna som kretsade i sina banor, ”kunde han höra Guds röst i sfärernas musik”.
Galileo menade att naturvetenskap och religion inte var fiender, utan tvärtom bundsförvanter eller ”två olika språk som berättar samma historia, en historia om symmetri och balans: om himmel och helvete, dag och natt, varmt och kallt, Gud och Satan. Både naturvetenskapen och religionen fröjdas åt Guds symmetri, den eviga kampen mellan gott och ont”.
Idag har alltså Katolska Kyrkan samma inställning, medan de ”förnuftiga” ateisterna är allergiska mot allt som har med religion att göra…
Där beskrivs bl.a. ikoner och statyer som gråter olja eller blod, nattvardsbröd som förvandlas till människokött, ljusmiraklet i Gravkyrkan i Jerusalem och mirakulösa helanden. Dessutom beskrivs de vetenskapliga undersökningar som gjorts kring samtliga mirakel.
I kapitel 15: Miraklets empiriska bevis intervjuar Hvidt Monsignore Michele di Ruberto, som är ”ansvarig för undersökningen av mirakler”. Di Ruberto menar att tro och vetenskap behöver varandra:
”Studiet av miraklerna hjälper vetenskapen att ta steget över gränsen för vad den hittills har känt till. Tron är inte vetenskapens fängelse. De problem som vi idag stöter på från vetenskapligt håll, de har sin grund i fördomar som härrör från den positivistiska uppfattningen att den naturvetenskapliga metoden är den enda rätta för att skaffa sig kunskap. Ända sedan Galileis och Newtons dagar har man menat att naturlagarna var oföränderliga. Men efter 1900-talets tre naturvetenskapliga revolutioner, dvs kvantteorin (Max Planck och Niels Bohr), relativitetsteorin (Albert Einstein) och obestämdhetsrelationen tillsammans med kvantmekaniken (Werner Heisenberg), gäller lagarna bara för en begränsad sektor av den kända delen av naturen. De främsta vetenskapsmännen idag talar därför inte längre om lagar, utan om teorier.
Einstein ger sin syn på vetenskaplig kunskap. Han säger att vetenskapsmännen studerar universum som ett fickur. Man kan inte öppna det och se efter hur det är ihopskruvat, utan man måste komma fram till en teori om vad som finns i det och hur det fungerar genom att observera vad det gör. Om klockan plötsligt ger ifrån sig ett tickande som man inte var beredd på, kan man bli tvungen att ompröva sin teori om hur det fungerar. På samma sätt kan miraklerna bidra till att ge vetenskapen nya teorier om de stora sammanhangen i universum, snarare än att motsäga dem. De kan bli det kraftiga ’tickande’ som pekar på det ’mera mellan himmel och jord’ som vetenskapen ibland missar. Min erfarenhet av att i många år ha sett det fruktbara samarbetet mellan våra läkare och konsulter är att vetenskapen och tron aldrig är motsatta storheter”.
Denna katolska inställning kan jämföras med ateistiska scientisters eviga kraxande om ”Sola Scientia”, vetenskapen allena. De upphöjer vetenskapsmän som i tidigare sekler straffats av kyrkan till helgon och martyrer. Och störst av dem alla är Galileo.
Galileo Galilei hävdade dock att vetenskapen inte alls motsade Guds existens, utan i stället bekräftade den. Han skrev t.ex. att när han tittade genom teleskopet på planeterna som kretsade i sina banor, ”kunde han höra Guds röst i sfärernas musik”.
Galileo menade att naturvetenskap och religion inte var fiender, utan tvärtom bundsförvanter eller ”två olika språk som berättar samma historia, en historia om symmetri och balans: om himmel och helvete, dag och natt, varmt och kallt, Gud och Satan. Både naturvetenskapen och religionen fröjdas åt Guds symmetri, den eviga kampen mellan gott och ont”.
Idag har alltså Katolska Kyrkan samma inställning, medan de ”förnuftiga” ateisterna är allergiska mot allt som har med religion att göra…
Sola Scientia - Del I
I början av förra seklet växte en ny teori om universum fram. En teori som skulle påverka vår syn på slumpen för alltid. Kvantmekaniken utmanade plötsligt Isaac Newtons mer än tvåhundra år gamla principer där en rullande kula följde samma väg var gång man rullade den – förutsatt att rullandet utfördes på exakt samma sätt varje gång. Världen var enkel. Visste man bara förutsättningarna vid en viss tidpunkt gick det att förutsäga framtiden.
Men så inträffade något. Plötsligt var ingenting säkert. Djupt nere på atomnivå bytte kulorna skepnad till ett moln av sannolikheter. Den ena kulrullningen var inte den andra lik. Framtiden delade sig i tusentals möjligheter. Det säkra blev det sannolika.
Kvantmekanikens inneboende slumpmässighet blev slutet på Einsteins dröm ”om att universum i sin helhet kunde innefattas av människans föreställningsförmåga”, skriver Raymond Snijders i sin bok Einsteins världsbild.
De enkla svaren blev komplicerade och den nya fysiken gjorde i ett slag världen obegriplig för alla som inte kan avancerad matematik. För Albert Einstein var detta alltför utmanande. Visserligen hade han själv bidragit till den nya fysiken med sina formler. Men att överge känt territorium känns otryggt.
”Gud spelar inte tärning”, försvarade sig Einstein när han ställdes inför den danske fysikern Niels Bohrs nya och utmanande uträkningar. Einstein ville se en matematisk lagbundenhet, ett kosmiskt urverk utan överraskningar där den ena händelsen följde på den andra. Med tiden har det dock visat sig att Gud spelar både tärning och bingolotto och att Bohr fick rätt.
Ur boken Det okända av Clas Svahn, kapitlet "Slumpens skördar".
Nu tror jag att Gud varken spelar tärning eller något annat, men däremot att det finns "något" som styr slumpen. Bohr ska också ha blivit mer och mer gudstroende, ju längre han kom i sin forskning. Den logiska positivismen, kanske främst företrädd av upplysningsfilosofen David Hume, med sin tro på att allt var lagbundet och att allt kan förklaras i matematiska formler fick sig en knäpp på näsan.
George Smoot, som 2006 fick nobelpriset i fysik för sin forskning kring universums uppkomst, talar om den kosmiska bakgrundsstrålningen som fingeravtryck från skaparen. Och Einstein menade att "den som ser naturens perfektion men inte tror på Gud, är en dåre".
Men så inträffade något. Plötsligt var ingenting säkert. Djupt nere på atomnivå bytte kulorna skepnad till ett moln av sannolikheter. Den ena kulrullningen var inte den andra lik. Framtiden delade sig i tusentals möjligheter. Det säkra blev det sannolika.
Kvantmekanikens inneboende slumpmässighet blev slutet på Einsteins dröm ”om att universum i sin helhet kunde innefattas av människans föreställningsförmåga”, skriver Raymond Snijders i sin bok Einsteins världsbild.
De enkla svaren blev komplicerade och den nya fysiken gjorde i ett slag världen obegriplig för alla som inte kan avancerad matematik. För Albert Einstein var detta alltför utmanande. Visserligen hade han själv bidragit till den nya fysiken med sina formler. Men att överge känt territorium känns otryggt.
”Gud spelar inte tärning”, försvarade sig Einstein när han ställdes inför den danske fysikern Niels Bohrs nya och utmanande uträkningar. Einstein ville se en matematisk lagbundenhet, ett kosmiskt urverk utan överraskningar där den ena händelsen följde på den andra. Med tiden har det dock visat sig att Gud spelar både tärning och bingolotto och att Bohr fick rätt.
Ur boken Det okända av Clas Svahn, kapitlet "Slumpens skördar".
Nu tror jag att Gud varken spelar tärning eller något annat, men däremot att det finns "något" som styr slumpen. Bohr ska också ha blivit mer och mer gudstroende, ju längre han kom i sin forskning. Den logiska positivismen, kanske främst företrädd av upplysningsfilosofen David Hume, med sin tro på att allt var lagbundet och att allt kan förklaras i matematiska formler fick sig en knäpp på näsan.
George Smoot, som 2006 fick nobelpriset i fysik för sin forskning kring universums uppkomst, talar om den kosmiska bakgrundsstrålningen som fingeravtryck från skaparen. Och Einstein menade att "den som ser naturens perfektion men inte tror på Gud, är en dåre".
söndag 2 augusti 2009
Förvånande?
Johan Wennström har skrivit en läsvärd artikel om positiv psykologi i dagens svd.
Jag tänkte hämta några citat från artikeln:
"Mycket av det som bidrar till att göra människor lyckliga, nöjdare med tillvaron och därmed starkare som individer är nämligen institutioner och sociala företeelser som entusiastiskt har övergivits. Dit hör exempelvis stabila familjeband, långvariga äktenskap och andra typer av varaktiga förhållanden. Stadiga gemenskaper i allmänhet, kan man säga."
(...)
"Martin Seligman visar till exempel att personer som gifter sig och håller ihop är lyckligare än andra. Dessutom är de mer tåliga i olika krissituationer. Institutionen äktenskapet spelar roll; människor i samboförhållanden är mindre nöjda med sina liv än de som inför en gud och församling lovat varandra evig trohet."
Och Wennström avslutar med:
"Fascinerande nog har positiv psykologi på så sätt kunnat ge nytt liv åt den uråldriga diskussionen om det som i tidernas begynnelse kallades dygder. Det visar sig att de gamla så kallade kardinaldygderna – rättrådighet, tapperhet, vishet och måttfullhet samt tro, hopp och kärlek – är lika viktiga för människan idag som någonsin.
Dessa dygder, som tar sig uttryck i goda personliga egenskaper, är vad som rustar oss för livet och hjälper oss mot det inre mörker som i värsta fall kan slå över i depression och andra psykiska sjukdomar. Människor som är hoppfulla, optimistiska och har en positiv syn på åldrandet tenderar dessutom att leva längre än cyniker och pessimister.
Också tron är en relevant dygd idag, men inte nödvändigtvis den gudliga tron. Snarare handlar det om att välja bort värdenihilismen och sedan tro på att livet har mening. Att vara ödmjuk inför att vi är små varelser men samtidigt våga hoppas att vår plats på jorden inte är resultatet av en slump bidrar, enligt den nya positiva psykologin, till högre tillfredsställelse i livet.
Dygder är ytterligare någonting som vi trodde att vi kunde leva utan. En gång uppfattades de som självklara inslag i det goda livet men i moderna tider har de förhånats och pekats ut som sociala konstruktioner.
Inget kan vara mer fel. Dygderna växte förmodligen fram evolutionärt för att stödja människornas trygghet och överlevnad på savannerna och i de karga landskapen. Sedan dess har vårt behov av dygder, och de sociala institutioner som främjar dem, uppenbarligen förändrats mycket litet. Det lär oss de positiva psykologerna, och en söndag som idag kan det vara värt att lyssna.
Är någon förvånad (förutom ateister, feminister och liberaler, förstås)?
Att skriva så i en svensk dagstidning 2009 är som att svära i kyrkan, om man säger så.
Läs även Wennströms intervju med Thomas Gür.
Jag tänkte hämta några citat från artikeln:
"Mycket av det som bidrar till att göra människor lyckliga, nöjdare med tillvaron och därmed starkare som individer är nämligen institutioner och sociala företeelser som entusiastiskt har övergivits. Dit hör exempelvis stabila familjeband, långvariga äktenskap och andra typer av varaktiga förhållanden. Stadiga gemenskaper i allmänhet, kan man säga."
(...)
"Martin Seligman visar till exempel att personer som gifter sig och håller ihop är lyckligare än andra. Dessutom är de mer tåliga i olika krissituationer. Institutionen äktenskapet spelar roll; människor i samboförhållanden är mindre nöjda med sina liv än de som inför en gud och församling lovat varandra evig trohet."
Och Wennström avslutar med:
"Fascinerande nog har positiv psykologi på så sätt kunnat ge nytt liv åt den uråldriga diskussionen om det som i tidernas begynnelse kallades dygder. Det visar sig att de gamla så kallade kardinaldygderna – rättrådighet, tapperhet, vishet och måttfullhet samt tro, hopp och kärlek – är lika viktiga för människan idag som någonsin.
Dessa dygder, som tar sig uttryck i goda personliga egenskaper, är vad som rustar oss för livet och hjälper oss mot det inre mörker som i värsta fall kan slå över i depression och andra psykiska sjukdomar. Människor som är hoppfulla, optimistiska och har en positiv syn på åldrandet tenderar dessutom att leva längre än cyniker och pessimister.
Också tron är en relevant dygd idag, men inte nödvändigtvis den gudliga tron. Snarare handlar det om att välja bort värdenihilismen och sedan tro på att livet har mening. Att vara ödmjuk inför att vi är små varelser men samtidigt våga hoppas att vår plats på jorden inte är resultatet av en slump bidrar, enligt den nya positiva psykologin, till högre tillfredsställelse i livet.
Dygder är ytterligare någonting som vi trodde att vi kunde leva utan. En gång uppfattades de som självklara inslag i det goda livet men i moderna tider har de förhånats och pekats ut som sociala konstruktioner.
Inget kan vara mer fel. Dygderna växte förmodligen fram evolutionärt för att stödja människornas trygghet och överlevnad på savannerna och i de karga landskapen. Sedan dess har vårt behov av dygder, och de sociala institutioner som främjar dem, uppenbarligen förändrats mycket litet. Det lär oss de positiva psykologerna, och en söndag som idag kan det vara värt att lyssna.
Är någon förvånad (förutom ateister, feminister och liberaler, förstås)?
Att skriva så i en svensk dagstidning 2009 är som att svära i kyrkan, om man säger så.
Läs även Wennströms intervju med Thomas Gür.
torsdag 11 juni 2009
Retorik som provocerar
Man irriterar sig lätt på sina "motståndares" retorik. I mitt fall har irritationen, när det handlar om livsåskådningsfrågor, ofta riktat sig mot den retorik som Christer Sturmark använder när han debatterar. Det handlar om en retorik som grundas i den offermentalitet som är så gångbar i Sverige.
Man ska alltid se sig själv som ett kränkt offer, som alltid missförstås av illvilliga personer med en lika illvillig dold agenda. Sturmark brukar ställa frågan "jag tycker att alla människor ska ha frihet och värdighet (etc. etc.)... Vad är det som är så skrämmande med det?"
(Här kan jag tillägga att Sturmark är en intressant debattör så länge han inte ägnar sig åt dessa fasoner. Han kan vanligtvis argumentera för sin sak på ett bra sätt - och därför behöver han inte utmåla sig som ett offer så ofta som han tenderar att göra).
Samma retorik använder 2005 års Hedeniuspristagare Lena Andersson i dagens DN:
"För tjugo år sedan förväntades i vanliga sällskap den som var kristen förklara sig. I dag är det ateisten som får göra det. Detta trots att ingenting har förändrats i materien.
Den deklarerade ateismen provocerar numera ordentligt, främst intellektuella i kulturskiktet. Med tröttsam frekvens blir ateistens hållning förminskad och medvetet missförstådd. Människor tycker sig höra att ateisten påstår mer än hon gör, att hon sitter inne med triumferande svar på de obesvarade frågorna."
För det första - med risk för att jag medvetet missuppfattar det Andersson skriver - var det bra att den som var kristen för 20 år sedan var tvungen att förklara sig? Är det samtidigt dåligt att ateisten behöver förklara sig nu?
Naturligtvis ska ingen ifrågasättas för, och mot sin vilja behöva förklara sin livsåskådning. Men jag känner inte igen att det skulle vara opportunt att vara kristen i dagens Sverige.
För det andra - blir "intellektuella i kulturskiktet" provocerade av ateism? Det känner jag inte heller igen. Men visa mig gärna en kulturskribent på DN som fått ett raseriutbrott mot ateismen.
Sedan kommer nästa retoriska knep som vi sett förr:
"I Humanisternas reklamkampanj denna vecka lyder texten ”Gud finns nog inte”. Liknande förbehåll hos de troende vore ägnade att förvåna: ”Herren, om han finns och är vad vi förmodar att han är, låter sitt ansikte lysa över dig.”
Humanisterna brukar alltid slå sig för bröstet och hävda att "vi är ödmjuka och är alltid beredda att omvända oss om det skulle finnas några förnuftiga skäl till det".
Det är inte ödmjukt att påstå att man själv är ödmjukare än dem som har en annan livsåskådning än man själv har.
Det är också ett hån mot alla troende och sökande, att påstå att de/vi varken besitter ödmjukhet eller förnuft.
Man ska alltid se sig själv som ett kränkt offer, som alltid missförstås av illvilliga personer med en lika illvillig dold agenda. Sturmark brukar ställa frågan "jag tycker att alla människor ska ha frihet och värdighet (etc. etc.)... Vad är det som är så skrämmande med det?"
(Här kan jag tillägga att Sturmark är en intressant debattör så länge han inte ägnar sig åt dessa fasoner. Han kan vanligtvis argumentera för sin sak på ett bra sätt - och därför behöver han inte utmåla sig som ett offer så ofta som han tenderar att göra).
Samma retorik använder 2005 års Hedeniuspristagare Lena Andersson i dagens DN:
"För tjugo år sedan förväntades i vanliga sällskap den som var kristen förklara sig. I dag är det ateisten som får göra det. Detta trots att ingenting har förändrats i materien.
Den deklarerade ateismen provocerar numera ordentligt, främst intellektuella i kulturskiktet. Med tröttsam frekvens blir ateistens hållning förminskad och medvetet missförstådd. Människor tycker sig höra att ateisten påstår mer än hon gör, att hon sitter inne med triumferande svar på de obesvarade frågorna."
För det första - med risk för att jag medvetet missuppfattar det Andersson skriver - var det bra att den som var kristen för 20 år sedan var tvungen att förklara sig? Är det samtidigt dåligt att ateisten behöver förklara sig nu?
Naturligtvis ska ingen ifrågasättas för, och mot sin vilja behöva förklara sin livsåskådning. Men jag känner inte igen att det skulle vara opportunt att vara kristen i dagens Sverige.
För det andra - blir "intellektuella i kulturskiktet" provocerade av ateism? Det känner jag inte heller igen. Men visa mig gärna en kulturskribent på DN som fått ett raseriutbrott mot ateismen.
Sedan kommer nästa retoriska knep som vi sett förr:
"I Humanisternas reklamkampanj denna vecka lyder texten ”Gud finns nog inte”. Liknande förbehåll hos de troende vore ägnade att förvåna: ”Herren, om han finns och är vad vi förmodar att han är, låter sitt ansikte lysa över dig.”
Humanisterna brukar alltid slå sig för bröstet och hävda att "vi är ödmjuka och är alltid beredda att omvända oss om det skulle finnas några förnuftiga skäl till det".
Det är inte ödmjukt att påstå att man själv är ödmjukare än dem som har en annan livsåskådning än man själv har.
Det är också ett hån mot alla troende och sökande, att påstå att de/vi varken besitter ödmjukhet eller förnuft.
onsdag 3 juni 2009
I Gudruns värld...
Gudrun Schyman gör nya, desperata utspel för att få utrymme i media. I Aftonbladet skriver hon idag att "Folkpartiet borde ta avstånd från abortmotståndaren Utbult":
"På åttonde plats på Folkpartiets EU-lista står Roland Utbult, en frikyrklig musiker som gjort sig känd för abortmotstånd och familjefundamentalistiska värderingar. Hur har han hamnat där, och vad säger det om jämställdhetsfrågornas ställning i Folkpartiet?
Utbults kampanjsida inför EU-valet innehåller rubriker som ”Sex är inte enbart njutning” och ”Minska antalet oönskade graviditeter”. Abortstatistiken kommenterar Utbult så här: ”Som synes är läget allvarligt. Det krävs en förändring. Det handlar inte bara om enskilda människors hälsa, det handlar också om en hel nations välbefinnande.”
Man kan lätt få för sig att man hamnat hos en extrem kristdemokrat snarare än en folkpartist."
I Gudruns värld är det alltså extremt att vilja minska antalet oönskade graviditeter. Att se 30-40 000 aborter per år, bara i Sverige, som ett problem gör att man stämplas som fundamentalist. Ja till livet behöver inga vänner när de har Gudrun som fiende.
Hon fortsätter:
"Varje år dör omkring 75 000 kvinnor på grund av inskränkningar av aborträtten och hundratusentals kvinnor skadas svårt, ofta som en direkt konsekvens av den så kallade kristna konservatism som Roland Utbults likasinnade företräder runt om i världen."
Jag är övertygad om att Utbult inte är emot aborter som räddar kvinnans liv. Det finns överhuvudtaget få kristna som vill förbjuda aborter i sådana lägen.
(Men Gudrun glömde visst att ange en siffra för hur många aborter som görs per år. Siffran 75 000 döda kvinnor hade hon också gärna fått utveckla mer.)
"Folkpartiets ledning, partiets övriga EU-kandidater och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni borde ta avstånd från Roland Utbult och uppmana väljare att i stället rösta på kandidater som anser att rätten till abort måste vara en prioriterad fråga i EU. Folkpartiet har annars än en gång visat att de förlorat sitt förtroende som feministiskt parti."
Om de förlorar det förtroendet så vinner de tillbaka en del av mitt förtroende i stället.
På sin hemsida skriver "fundamentalisten" Utbult så här om sin kristna värdegrund (känsliga läsare varnas för att följande rader kan vara mycket provocerande):
Mitt politiska arbete bygger på kristna grundvärden som rättvisa, gemenskap och alla människors lika värde. Det handlar om en demokratisyn där man genom möten i ögonhöjd med människor påverkar till ökad förståelse, försoning och tolerans. Även den som ligger ner kan man möta i ögonhöjd.
Vi har byggt vårt samhälle på dessa kristna grundvärden. Det vill jag bygga vidare på i mitt politiska engagemang eftersom jag ser att dessa värden håller på att gå förlorade och behöver återupprättas. Martin Luther King beskriver i sin självbiografi: ”Det var inte de svartas ilska eller vrede som gjorde att de reste sig mot de vitas makt. Det var Jesu bergspredikan.”
Läs även Dagens ledarblogg.
"På åttonde plats på Folkpartiets EU-lista står Roland Utbult, en frikyrklig musiker som gjort sig känd för abortmotstånd och familjefundamentalistiska värderingar. Hur har han hamnat där, och vad säger det om jämställdhetsfrågornas ställning i Folkpartiet?
Utbults kampanjsida inför EU-valet innehåller rubriker som ”Sex är inte enbart njutning” och ”Minska antalet oönskade graviditeter”. Abortstatistiken kommenterar Utbult så här: ”Som synes är läget allvarligt. Det krävs en förändring. Det handlar inte bara om enskilda människors hälsa, det handlar också om en hel nations välbefinnande.”
Man kan lätt få för sig att man hamnat hos en extrem kristdemokrat snarare än en folkpartist."
I Gudruns värld är det alltså extremt att vilja minska antalet oönskade graviditeter. Att se 30-40 000 aborter per år, bara i Sverige, som ett problem gör att man stämplas som fundamentalist. Ja till livet behöver inga vänner när de har Gudrun som fiende.
Hon fortsätter:
"Varje år dör omkring 75 000 kvinnor på grund av inskränkningar av aborträtten och hundratusentals kvinnor skadas svårt, ofta som en direkt konsekvens av den så kallade kristna konservatism som Roland Utbults likasinnade företräder runt om i världen."
Jag är övertygad om att Utbult inte är emot aborter som räddar kvinnans liv. Det finns överhuvudtaget få kristna som vill förbjuda aborter i sådana lägen.
(Men Gudrun glömde visst att ange en siffra för hur många aborter som görs per år. Siffran 75 000 döda kvinnor hade hon också gärna fått utveckla mer.)
"Folkpartiets ledning, partiets övriga EU-kandidater och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni borde ta avstånd från Roland Utbult och uppmana väljare att i stället rösta på kandidater som anser att rätten till abort måste vara en prioriterad fråga i EU. Folkpartiet har annars än en gång visat att de förlorat sitt förtroende som feministiskt parti."
Om de förlorar det förtroendet så vinner de tillbaka en del av mitt förtroende i stället.
På sin hemsida skriver "fundamentalisten" Utbult så här om sin kristna värdegrund (känsliga läsare varnas för att följande rader kan vara mycket provocerande):
Mitt politiska arbete bygger på kristna grundvärden som rättvisa, gemenskap och alla människors lika värde. Det handlar om en demokratisyn där man genom möten i ögonhöjd med människor påverkar till ökad förståelse, försoning och tolerans. Även den som ligger ner kan man möta i ögonhöjd.
Vi har byggt vårt samhälle på dessa kristna grundvärden. Det vill jag bygga vidare på i mitt politiska engagemang eftersom jag ser att dessa värden håller på att gå förlorade och behöver återupprättas. Martin Luther King beskriver i sin självbiografi: ”Det var inte de svartas ilska eller vrede som gjorde att de reste sig mot de vitas makt. Det var Jesu bergspredikan.”
Läs även Dagens ledarblogg.
tisdag 14 april 2009
Noterat 14 april
Jag har länge grubblat över varför Fredrik Reinfeldt, som lämnat Svenska kyrkan och som är uttalad ateist, har varit så engagerad för att homosexuella ska få gifta sig i just kyrkan. Riksdagsledamoten Ingemar Vänerlöv (KD) har skrivit ett debattinlägg om detta i Dagen. Enligt hans analys handlar det om att ta revansch på kyrkan efter alla sekler av förtryck mot homosexuella:
"Homosexuellas revanschlusta, efter århundraden av osynliggörande, är i sig inget att förvånas över. Första steget i denna revansch kan sägas vara lagen om det registrerade partnerskapet 1994. Andra steg var möjligheten till homoadoption och lesbiska kvinnors möjlighet till insemination i den svenska vården. I år var det dags för det sista och avgörande steget, homosexuellas revansch i kyrkan. Eftersom kyrkan av homosexuella har uppfattats som intoleransens högborg, skulle den slutliga revanschen vara att som samkönat par få vigas framför kyrkans altare. "
Jag tror att det ligger mycket i det. Själv har jag ingenting emot att homosexuella par gifter sig borgerligt, men när det handlar om kyrkbröllop kommer vi in på teologiska spörsmål och där bör besluten grunda sig på Bibeln och inte på vad staten, som ju är skiljd från kyrkan, för tillfället tycker. Så civiläktenskap hade varit den enda vettiga lösningen i den här frågan.
Vänerlöv skriver också om hur Reinfeldt handskas med den inre oppositionen inom M:
"Flera riksdagsledamöter utanför KD delade inte Reinfeldts syn, bland andra åtskilliga moderater. En särskild motion undertecknad av några moderater påminde väldigt mycket om KD-förslaget. Den var vi beredda att stödja om vårt förslag fallit i en förberedande votering. Från början hade M-dissidenterna sagt att de skulle stödja oss, men de planerna krossade Reinfeldt. Ingen moderat fick stödja Kristdemokraterna, som skulle utmejslas som en försvinnande liten minoritet. De moderata avvikarna skulle antingen lägga ner sina röster eller bli utkvittade. 15 moderater avstod och lika många var utkvittade.Man kan förmoda att Reinfeldts M-piska hade vinit extra hårt mot bakgrund av att vid voteringen 2005 om lesbiskas inseminering stöddes den klart uttalade moderatlinjen endast av 37 procent av M-riksdagsledamöterna."
Det där med partipiskor är ju annars något man förknippar med S - och kanske framförallt med Göran Perssons ledarskap, men Reinfeldt verkar också vilja skapa ett "enmansparti".
Danska och norska klimatforskare tvivlar på växthuseffekten. Jag hörde för ett tag sedan en svensk solforskare i P1, som hävdade att uppvärmningen beror på solens ökade aktivitet, men att det skulle vända om 5-6 år. Kanske är det de nedtystade forskarna med sina goda nyheter som har rätt? Den som lever får se.
Brittiska humanister vill ha bort sjukhuspräster. De tycker att vårdresurserna ska gå till annat än präster och det kanske låter "förnuftigt", men humanisterna får mothugg:
"Daniel Sokol är medicinsk etiker och undervisar vid S:t George's universitet i London. Han är även direktor vid Applied Clinical Ethics vid Imperial College i London. Som icke troende var han tidigare skeptisk till sjukhuspräster, men efter att ha sett många exempel på prästernas nyckelroll för patienters hälsa, går han nu emot humanisternas propå att sjukvården i Storbritannien ska avstå från stöd till sjukhuskyrkan."
Humanisterna kommer förmodligen kontra med att "medicinsk etik är pseudovetenskap", eller något liknande. Det är så det brukar låta när forskare säger något som inte passar med deras världsbild.
Hur förnuftiga de än är, kommer de aldrig att förstå det goda inom religionen.
"Homosexuellas revanschlusta, efter århundraden av osynliggörande, är i sig inget att förvånas över. Första steget i denna revansch kan sägas vara lagen om det registrerade partnerskapet 1994. Andra steg var möjligheten till homoadoption och lesbiska kvinnors möjlighet till insemination i den svenska vården. I år var det dags för det sista och avgörande steget, homosexuellas revansch i kyrkan. Eftersom kyrkan av homosexuella har uppfattats som intoleransens högborg, skulle den slutliga revanschen vara att som samkönat par få vigas framför kyrkans altare. "
Jag tror att det ligger mycket i det. Själv har jag ingenting emot att homosexuella par gifter sig borgerligt, men när det handlar om kyrkbröllop kommer vi in på teologiska spörsmål och där bör besluten grunda sig på Bibeln och inte på vad staten, som ju är skiljd från kyrkan, för tillfället tycker. Så civiläktenskap hade varit den enda vettiga lösningen i den här frågan.
Vänerlöv skriver också om hur Reinfeldt handskas med den inre oppositionen inom M:
"Flera riksdagsledamöter utanför KD delade inte Reinfeldts syn, bland andra åtskilliga moderater. En särskild motion undertecknad av några moderater påminde väldigt mycket om KD-förslaget. Den var vi beredda att stödja om vårt förslag fallit i en förberedande votering. Från början hade M-dissidenterna sagt att de skulle stödja oss, men de planerna krossade Reinfeldt. Ingen moderat fick stödja Kristdemokraterna, som skulle utmejslas som en försvinnande liten minoritet. De moderata avvikarna skulle antingen lägga ner sina röster eller bli utkvittade. 15 moderater avstod och lika många var utkvittade.Man kan förmoda att Reinfeldts M-piska hade vinit extra hårt mot bakgrund av att vid voteringen 2005 om lesbiskas inseminering stöddes den klart uttalade moderatlinjen endast av 37 procent av M-riksdagsledamöterna."
Det där med partipiskor är ju annars något man förknippar med S - och kanske framförallt med Göran Perssons ledarskap, men Reinfeldt verkar också vilja skapa ett "enmansparti".
Danska och norska klimatforskare tvivlar på växthuseffekten. Jag hörde för ett tag sedan en svensk solforskare i P1, som hävdade att uppvärmningen beror på solens ökade aktivitet, men att det skulle vända om 5-6 år. Kanske är det de nedtystade forskarna med sina goda nyheter som har rätt? Den som lever får se.
Brittiska humanister vill ha bort sjukhuspräster. De tycker att vårdresurserna ska gå till annat än präster och det kanske låter "förnuftigt", men humanisterna får mothugg:
"Daniel Sokol är medicinsk etiker och undervisar vid S:t George's universitet i London. Han är även direktor vid Applied Clinical Ethics vid Imperial College i London. Som icke troende var han tidigare skeptisk till sjukhuspräster, men efter att ha sett många exempel på prästernas nyckelroll för patienters hälsa, går han nu emot humanisternas propå att sjukvården i Storbritannien ska avstå från stöd till sjukhuskyrkan."
Humanisterna kommer förmodligen kontra med att "medicinsk etik är pseudovetenskap", eller något liknande. Det är så det brukar låta när forskare säger något som inte passar med deras världsbild.
Hur förnuftiga de än är, kommer de aldrig att förstå det goda inom religionen.
måndag 30 mars 2009
Förnuft
Per Dahl skriver i Barometern om det manifest som anser att ”förtal av religioner” är en oacceptabel form av yttrandefrihet, och som antogs av FN:s råd för mänskliga rättigheter förra veckan. Enligt Dahl skulle manifestet innebära att t.ex. Förbundet Humanisterna riskerar att åtalas för brott mot de mänskliga rättigheterna när de kallar kristendom en "bakåtsträvande vidskepelse" (för vad är det, om inte förtal av en religion?).
Dahl skriver att "Det är lätt att ta sig för pannan. Många kan instämma i att bisarra gay-utställningar inte har i gudstjänstrum att göra. Det är lätt att sucka när kritiken skallar mot religioners förment fördärvliga inflytande i skolor. Ton och attityd hos dem som yttrar sig är ofta mer intolerant än kyrkan har varit på trehundra år.
Men den enda rimliga reaktionen är goda motinlägg, modererat förnuft, öppen debatt och insikten att man får fördra det som inte går att ändra i åsikternas värld. Juridiska medel, domstolsförhandlingar och hot om straff hör inte samman när meningar utbyts. Påtvingad tystnad leder till isolering och extremism."
Jag gissar att många förfasas över att Missionskyrkan inte hyr ut sina lokaler till RFSL. Homofobi, brukar sådant kallas.
Jag beundrar Peter Andersson, pastor och föreståndare i missionsförsamlingen i Vårgårda, för modet att säga nej till en organisation som står för helt andra värderingar än församlingen. Inga HBT-personer stängs ute från kyrkans lokaler, utan det handlar om att en organisation inte får "predika" ett budskap som kyrkan inte vill förknippas med.
För ett par år sedan kallade Alex Fridunger på RFSL Ungdom Rädda Barnen och BRIS homofobiska, för att de sa nej till homoadoptioner i sina remissvar till riksdagen inför dess omröstning i frågan. Med en sådan syn på organisationer som arbetar för barns rättigheter, kanske man inte är lämplig att dela ut information till skolbarn.
Dahl skriver att "Det är lätt att ta sig för pannan. Många kan instämma i att bisarra gay-utställningar inte har i gudstjänstrum att göra. Det är lätt att sucka när kritiken skallar mot religioners förment fördärvliga inflytande i skolor. Ton och attityd hos dem som yttrar sig är ofta mer intolerant än kyrkan har varit på trehundra år.
Men den enda rimliga reaktionen är goda motinlägg, modererat förnuft, öppen debatt och insikten att man får fördra det som inte går att ändra i åsikternas värld. Juridiska medel, domstolsförhandlingar och hot om straff hör inte samman när meningar utbyts. Påtvingad tystnad leder till isolering och extremism."
Jag gissar att många förfasas över att Missionskyrkan inte hyr ut sina lokaler till RFSL. Homofobi, brukar sådant kallas.
Jag beundrar Peter Andersson, pastor och föreståndare i missionsförsamlingen i Vårgårda, för modet att säga nej till en organisation som står för helt andra värderingar än församlingen. Inga HBT-personer stängs ute från kyrkans lokaler, utan det handlar om att en organisation inte får "predika" ett budskap som kyrkan inte vill förknippas med.
För ett par år sedan kallade Alex Fridunger på RFSL Ungdom Rädda Barnen och BRIS homofobiska, för att de sa nej till homoadoptioner i sina remissvar till riksdagen inför dess omröstning i frågan. Med en sådan syn på organisationer som arbetar för barns rättigheter, kanske man inte är lämplig att dela ut information till skolbarn.
onsdag 25 mars 2009
Debatt om Påven
I SVT:s debatt igår (del 10 av 17, 24 mars) pratade man om stormen mot Påven och Katolska Kyrkan. Det handlade mest om kondomer och HIV. Det intressantaste i hela debatten var den korta stund Annika Landgren, läkare på Sahlgrenska sjukhuset, fick komma med en mer objektiv syn än vad katolikerna och liberalerna hade på frågan om kondomer vs avhållsamhet (ca 18 minuter in i klippet). Förutom att hon tyckte att RFSU och Påven kört i varsitt dike, lät hon faktiskt påfallande lik de katolska debattörerna. Tyvärr avbröts hon dock snabbt av Åsa Regnér från RFSU. Det hade varit intressant om Landgren hade fått mer tid, men Josefsson verkade inte särskilt intresserad av vad hon hade att säga. Jag antar att han hellre lyssnade på Åsa Regnér och Cecilia Wikström (FP).
Man förundras över okunskapen om Katolska Kyrkan - och oviljan att sätta sig in i vad den står för. Påven är visserligen en intellektuell gigant, men man behöver inte vara lika bildad som honom för att förstå att den ABC-metod (avhållsamhet - trohet - kondomer) som förespråkas i kampen mot könssjukdomar är effektivare än att enbart dela ut gratis preventivmedel och uppmuntra folk att ha många sexpartners.
Uppdatering: Handelsminister Ewa Björling (tidigare humanisternas förkämpe i riksdagen) tycker också att Påvens uttalande var "förfärligt".
Uppdatering II: Fick via en kommentar från Roland en läsvärd länk till en artikel i Washington Post.
Läs även Per Beskows artikel i Dagen.
Man förundras över okunskapen om Katolska Kyrkan - och oviljan att sätta sig in i vad den står för. Påven är visserligen en intellektuell gigant, men man behöver inte vara lika bildad som honom för att förstå att den ABC-metod (avhållsamhet - trohet - kondomer) som förespråkas i kampen mot könssjukdomar är effektivare än att enbart dela ut gratis preventivmedel och uppmuntra folk att ha många sexpartners.
Uppdatering: Handelsminister Ewa Björling (tidigare humanisternas förkämpe i riksdagen) tycker också att Påvens uttalande var "förfärligt".
Uppdatering II: Fick via en kommentar från Roland en läsvärd länk till en artikel i Washington Post.
Läs även Per Beskows artikel i Dagen.
måndag 23 mars 2009
Underbara Clara
Mitt i stormen mot Vatikanen är det befriande att läsa Underbara Claras artikel om s.k. säker sex i Expressen, där hon frågar: "Vad spelar gratis gummi för roll, om man inte är nog trygg med sin sexpartner för att våga be att det ska användas?"
Trygghet med sexpartnern? Kärlek? Sånt får man väl inte prata om när det handlar om sex? Usch usch, vilka moralkakor...
Clara fortsätter: "RFSU pekar också på brister på information. Men på högstadiet bestod sexualkunskapen mest av upplysning om könssjukdomar. Vi besökte ungdomsmottagningen och fick vi lära oss om hiv, men ingen nämnde ordet kärlek. Vi fick höra om säkert sex, men ingen pratade känslor. Vi fick kondomer, men ingen brydde sig om vår självkänsla."
Nej, vi lever i ett liberalt samhälle. Njutning går före känslor. Känn aldrig dåligt samvete utan gör som du själv känner för. Först har man sex, sen mera sex med någon annan. Blir man kär så har man sex med en tredje för att se om det inte går över.
Riktigt mörkrädd blir man när man läser andras kommentarer. Givetvis handlar det mest om att Clara är en kristen moralist etc. Men t.ex. Blondinhenke går över gränsen på sin blogg:
Inte fått nått på länge? (...) Om folk vill påtvinga andra sitt synsätt på sex och samlevnad är det nog bara ett tecken på att de är sexuellt otillfredsställda. Om inte dem får nått - ja, då ska fan inte någon annan få nått heller...
Och när han får mothugg i kommentarerna så svarar han med "knip igen". Är det den intellektuella vänstern eller den toleranta liberalismen som talat?
Läs mer om Clara här.
Trygghet med sexpartnern? Kärlek? Sånt får man väl inte prata om när det handlar om sex? Usch usch, vilka moralkakor...
Clara fortsätter: "RFSU pekar också på brister på information. Men på högstadiet bestod sexualkunskapen mest av upplysning om könssjukdomar. Vi besökte ungdomsmottagningen och fick vi lära oss om hiv, men ingen nämnde ordet kärlek. Vi fick höra om säkert sex, men ingen pratade känslor. Vi fick kondomer, men ingen brydde sig om vår självkänsla."
Nej, vi lever i ett liberalt samhälle. Njutning går före känslor. Känn aldrig dåligt samvete utan gör som du själv känner för. Först har man sex, sen mera sex med någon annan. Blir man kär så har man sex med en tredje för att se om det inte går över.
Riktigt mörkrädd blir man när man läser andras kommentarer. Givetvis handlar det mest om att Clara är en kristen moralist etc. Men t.ex. Blondinhenke går över gränsen på sin blogg:
Inte fått nått på länge? (...) Om folk vill påtvinga andra sitt synsätt på sex och samlevnad är det nog bara ett tecken på att de är sexuellt otillfredsställda. Om inte dem får nått - ja, då ska fan inte någon annan få nått heller...
Och när han får mothugg i kommentarerna så svarar han med "knip igen". Är det den intellektuella vänstern eller den toleranta liberalismen som talat?
Läs mer om Clara här.
tisdag 10 mars 2009
"Fula" jobb och kristen tro
Sanna Rayman skriver på SvD:s ledarsida idag om socialdemokraternas märkliga syn på jobb. Att vända hamburgare på McDonalds eller att städa är inte är inte tillräckligt fint för att någon ska få utföra sådana arbetsuppgifter. Då är det bättre att de får socialbidrag i väntan på att komma in på en diplomatutbildning eller liknande... Rayman kommer också med ett understatement: "Häromdagen meddelade samma kedja att de räknar med att anställa 3000 personer i år. Flera av dem lär vara ungdomar".
Flera av dem? Det kommer nog vara en stor majoritet som är ungdomar. Många av dem får sina första erfarenheter av arbetsmarknaden. Men S kallar detta att göda McDonalds.
Rayman fortsätter: "I själva verket illustrerar det här bara S märkliga syn på vilka jobb som är okej. När en socialdemokrat har nått toppen berättar man gärna om sin lärorika tid i stekoset. Samtidigt låter man i den politiska retoriken som om dessa jobb är ovärdiga uppgifter som snart sagt ingen – oavsett ålder och tidigare erfarenhet – borde behöva befatta sig med."
Dagen skriver att hjärnan är programmerad för att tro på Gud: "Enligt neurologiprofessorn Jordan Grafman i Bethesda, USA, har forskarna hittat de områden i hjärnan som kontrollerar religiös tro och tron på det övernaturliga. Grafman menar att hjärnan är programmerad för religiösa upplevelser". (Även DN skriver om detta).
Man måste ju fråga sig vem som programmerat våra hjärnor egentligen. Men som vanligt när det handlar om religion och forskning är det omöjligt för forskarna att komma överens. För det verkar som att forskarna alltid kan komma fram till det reslutat som passar bäst ihop med deras egen världsbild, oavsett vad de tror eller inte tror på.
Forskare har f.ö. tidigare kommit fram till att barn föds med en gudstro.
Men kristendom verkar vara ganska nyttigt. Medlemmar i heavymetalbandet Korn har hittat tillbaka till livet tack vare religionen och troende tål stress bättre än icke-troende (kan dock erkänna att jag är ett undantag från den regeln).
Flera av dem? Det kommer nog vara en stor majoritet som är ungdomar. Många av dem får sina första erfarenheter av arbetsmarknaden. Men S kallar detta att göda McDonalds.
Rayman fortsätter: "I själva verket illustrerar det här bara S märkliga syn på vilka jobb som är okej. När en socialdemokrat har nått toppen berättar man gärna om sin lärorika tid i stekoset. Samtidigt låter man i den politiska retoriken som om dessa jobb är ovärdiga uppgifter som snart sagt ingen – oavsett ålder och tidigare erfarenhet – borde behöva befatta sig med."
Dagen skriver att hjärnan är programmerad för att tro på Gud: "Enligt neurologiprofessorn Jordan Grafman i Bethesda, USA, har forskarna hittat de områden i hjärnan som kontrollerar religiös tro och tron på det övernaturliga. Grafman menar att hjärnan är programmerad för religiösa upplevelser". (Även DN skriver om detta).
Man måste ju fråga sig vem som programmerat våra hjärnor egentligen. Men som vanligt när det handlar om religion och forskning är det omöjligt för forskarna att komma överens. För det verkar som att forskarna alltid kan komma fram till det reslutat som passar bäst ihop med deras egen världsbild, oavsett vad de tror eller inte tror på.
Forskare har f.ö. tidigare kommit fram till att barn föds med en gudstro.
Men kristendom verkar vara ganska nyttigt. Medlemmar i heavymetalbandet Korn har hittat tillbaka till livet tack vare religionen och troende tål stress bättre än icke-troende (kan dock erkänna att jag är ett undantag från den regeln).
torsdag 5 mars 2009
Noterat 5 mars
Dagen skriver om en undersökning som visar att religiösa och konservativa porrsurfar mer än andra. Värst är mormondelstaten Utah. Tack och lov kommer samtidigt nyheten om ett kristet operativsystem (det finns även ett muslimskt), Ubuntu Christian Edition. Om man avinstallerar det, kommer det dessutom att återuppstå av sig själv den tredje dagen.
En frisör i Maryland har kommit på en lysande affärsidé: att sälja salt som har välsignats av en präst i den episkopala kyrkan. Man kanske ska öppna en affär och låta Gud välsigna alla varorna? Då borde man ju tjäna ännu mer pengar.
Snart är Jörgen Jönssons karriär slut. Som värmlandsfödd Färjestadssuporter kommer det bli tomt nästa säsong, Jörgen har varit en ikon sedan han kom till klubben 1995. Men jag tror och hoppas att han slutar med ett femte SM-guld. Slutspelet startar ikväll med bortamatch mot Brynäs.
En frisör i Maryland har kommit på en lysande affärsidé: att sälja salt som har välsignats av en präst i den episkopala kyrkan. Man kanske ska öppna en affär och låta Gud välsigna alla varorna? Då borde man ju tjäna ännu mer pengar.
Snart är Jörgen Jönssons karriär slut. Som värmlandsfödd Färjestadssuporter kommer det bli tomt nästa säsong, Jörgen har varit en ikon sedan han kom till klubben 1995. Men jag tror och hoppas att han slutar med ett femte SM-guld. Slutspelet startar ikväll med bortamatch mot Brynäs.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)