Det här är ett onödigt och oseriöst inlägg, men jag kan bara inte låta bli.
Babben Larsson protesterar mot att TV4 romantiserar drickandet vid sina vinprovningar i Nyhetsmorgon:
"Jag har själv levt nära många människor som gått under av alkohol, säger Babben, som när hon själv gästade "Morgonsoffan" fick ett glas vin i handen. Trots att hon hatar vin. Babben tycker att föräldrar borde låta bli att dricka alkohol när barnen växer upp."
Vinexperten Bengt Frithiofsson är annars ganska lustig att titta på, tycker jag. När han dricker och sluddrar fram sina omdömen påminner han mig nämligen om Galenskaparnas gamla sketch, där Kenneth Ålborg (Jan Rippe) tipsade om vad man kunde ha på julbordet i stället för glögg.
Se sketchen på Youtube.
måndag 15 juni 2009
torsdag 11 juni 2009
Retorik som provocerar
Man irriterar sig lätt på sina "motståndares" retorik. I mitt fall har irritationen, när det handlar om livsåskådningsfrågor, ofta riktat sig mot den retorik som Christer Sturmark använder när han debatterar. Det handlar om en retorik som grundas i den offermentalitet som är så gångbar i Sverige.
Man ska alltid se sig själv som ett kränkt offer, som alltid missförstås av illvilliga personer med en lika illvillig dold agenda. Sturmark brukar ställa frågan "jag tycker att alla människor ska ha frihet och värdighet (etc. etc.)... Vad är det som är så skrämmande med det?"
(Här kan jag tillägga att Sturmark är en intressant debattör så länge han inte ägnar sig åt dessa fasoner. Han kan vanligtvis argumentera för sin sak på ett bra sätt - och därför behöver han inte utmåla sig som ett offer så ofta som han tenderar att göra).
Samma retorik använder 2005 års Hedeniuspristagare Lena Andersson i dagens DN:
"För tjugo år sedan förväntades i vanliga sällskap den som var kristen förklara sig. I dag är det ateisten som får göra det. Detta trots att ingenting har förändrats i materien.
Den deklarerade ateismen provocerar numera ordentligt, främst intellektuella i kulturskiktet. Med tröttsam frekvens blir ateistens hållning förminskad och medvetet missförstådd. Människor tycker sig höra att ateisten påstår mer än hon gör, att hon sitter inne med triumferande svar på de obesvarade frågorna."
För det första - med risk för att jag medvetet missuppfattar det Andersson skriver - var det bra att den som var kristen för 20 år sedan var tvungen att förklara sig? Är det samtidigt dåligt att ateisten behöver förklara sig nu?
Naturligtvis ska ingen ifrågasättas för, och mot sin vilja behöva förklara sin livsåskådning. Men jag känner inte igen att det skulle vara opportunt att vara kristen i dagens Sverige.
För det andra - blir "intellektuella i kulturskiktet" provocerade av ateism? Det känner jag inte heller igen. Men visa mig gärna en kulturskribent på DN som fått ett raseriutbrott mot ateismen.
Sedan kommer nästa retoriska knep som vi sett förr:
"I Humanisternas reklamkampanj denna vecka lyder texten ”Gud finns nog inte”. Liknande förbehåll hos de troende vore ägnade att förvåna: ”Herren, om han finns och är vad vi förmodar att han är, låter sitt ansikte lysa över dig.”
Humanisterna brukar alltid slå sig för bröstet och hävda att "vi är ödmjuka och är alltid beredda att omvända oss om det skulle finnas några förnuftiga skäl till det".
Det är inte ödmjukt att påstå att man själv är ödmjukare än dem som har en annan livsåskådning än man själv har.
Det är också ett hån mot alla troende och sökande, att påstå att de/vi varken besitter ödmjukhet eller förnuft.
Man ska alltid se sig själv som ett kränkt offer, som alltid missförstås av illvilliga personer med en lika illvillig dold agenda. Sturmark brukar ställa frågan "jag tycker att alla människor ska ha frihet och värdighet (etc. etc.)... Vad är det som är så skrämmande med det?"
(Här kan jag tillägga att Sturmark är en intressant debattör så länge han inte ägnar sig åt dessa fasoner. Han kan vanligtvis argumentera för sin sak på ett bra sätt - och därför behöver han inte utmåla sig som ett offer så ofta som han tenderar att göra).
Samma retorik använder 2005 års Hedeniuspristagare Lena Andersson i dagens DN:
"För tjugo år sedan förväntades i vanliga sällskap den som var kristen förklara sig. I dag är det ateisten som får göra det. Detta trots att ingenting har förändrats i materien.
Den deklarerade ateismen provocerar numera ordentligt, främst intellektuella i kulturskiktet. Med tröttsam frekvens blir ateistens hållning förminskad och medvetet missförstådd. Människor tycker sig höra att ateisten påstår mer än hon gör, att hon sitter inne med triumferande svar på de obesvarade frågorna."
För det första - med risk för att jag medvetet missuppfattar det Andersson skriver - var det bra att den som var kristen för 20 år sedan var tvungen att förklara sig? Är det samtidigt dåligt att ateisten behöver förklara sig nu?
Naturligtvis ska ingen ifrågasättas för, och mot sin vilja behöva förklara sin livsåskådning. Men jag känner inte igen att det skulle vara opportunt att vara kristen i dagens Sverige.
För det andra - blir "intellektuella i kulturskiktet" provocerade av ateism? Det känner jag inte heller igen. Men visa mig gärna en kulturskribent på DN som fått ett raseriutbrott mot ateismen.
Sedan kommer nästa retoriska knep som vi sett förr:
"I Humanisternas reklamkampanj denna vecka lyder texten ”Gud finns nog inte”. Liknande förbehåll hos de troende vore ägnade att förvåna: ”Herren, om han finns och är vad vi förmodar att han är, låter sitt ansikte lysa över dig.”
Humanisterna brukar alltid slå sig för bröstet och hävda att "vi är ödmjuka och är alltid beredda att omvända oss om det skulle finnas några förnuftiga skäl till det".
Det är inte ödmjukt att påstå att man själv är ödmjukare än dem som har en annan livsåskådning än man själv har.
Det är också ett hån mot alla troende och sökande, att påstå att de/vi varken besitter ödmjukhet eller förnuft.
onsdag 3 juni 2009
I Gudruns värld...
Gudrun Schyman gör nya, desperata utspel för att få utrymme i media. I Aftonbladet skriver hon idag att "Folkpartiet borde ta avstånd från abortmotståndaren Utbult":
"På åttonde plats på Folkpartiets EU-lista står Roland Utbult, en frikyrklig musiker som gjort sig känd för abortmotstånd och familjefundamentalistiska värderingar. Hur har han hamnat där, och vad säger det om jämställdhetsfrågornas ställning i Folkpartiet?
Utbults kampanjsida inför EU-valet innehåller rubriker som ”Sex är inte enbart njutning” och ”Minska antalet oönskade graviditeter”. Abortstatistiken kommenterar Utbult så här: ”Som synes är läget allvarligt. Det krävs en förändring. Det handlar inte bara om enskilda människors hälsa, det handlar också om en hel nations välbefinnande.”
Man kan lätt få för sig att man hamnat hos en extrem kristdemokrat snarare än en folkpartist."
I Gudruns värld är det alltså extremt att vilja minska antalet oönskade graviditeter. Att se 30-40 000 aborter per år, bara i Sverige, som ett problem gör att man stämplas som fundamentalist. Ja till livet behöver inga vänner när de har Gudrun som fiende.
Hon fortsätter:
"Varje år dör omkring 75 000 kvinnor på grund av inskränkningar av aborträtten och hundratusentals kvinnor skadas svårt, ofta som en direkt konsekvens av den så kallade kristna konservatism som Roland Utbults likasinnade företräder runt om i världen."
Jag är övertygad om att Utbult inte är emot aborter som räddar kvinnans liv. Det finns överhuvudtaget få kristna som vill förbjuda aborter i sådana lägen.
(Men Gudrun glömde visst att ange en siffra för hur många aborter som görs per år. Siffran 75 000 döda kvinnor hade hon också gärna fått utveckla mer.)
"Folkpartiets ledning, partiets övriga EU-kandidater och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni borde ta avstånd från Roland Utbult och uppmana väljare att i stället rösta på kandidater som anser att rätten till abort måste vara en prioriterad fråga i EU. Folkpartiet har annars än en gång visat att de förlorat sitt förtroende som feministiskt parti."
Om de förlorar det förtroendet så vinner de tillbaka en del av mitt förtroende i stället.
På sin hemsida skriver "fundamentalisten" Utbult så här om sin kristna värdegrund (känsliga läsare varnas för att följande rader kan vara mycket provocerande):
Mitt politiska arbete bygger på kristna grundvärden som rättvisa, gemenskap och alla människors lika värde. Det handlar om en demokratisyn där man genom möten i ögonhöjd med människor påverkar till ökad förståelse, försoning och tolerans. Även den som ligger ner kan man möta i ögonhöjd.
Vi har byggt vårt samhälle på dessa kristna grundvärden. Det vill jag bygga vidare på i mitt politiska engagemang eftersom jag ser att dessa värden håller på att gå förlorade och behöver återupprättas. Martin Luther King beskriver i sin självbiografi: ”Det var inte de svartas ilska eller vrede som gjorde att de reste sig mot de vitas makt. Det var Jesu bergspredikan.”
Läs även Dagens ledarblogg.
"På åttonde plats på Folkpartiets EU-lista står Roland Utbult, en frikyrklig musiker som gjort sig känd för abortmotstånd och familjefundamentalistiska värderingar. Hur har han hamnat där, och vad säger det om jämställdhetsfrågornas ställning i Folkpartiet?
Utbults kampanjsida inför EU-valet innehåller rubriker som ”Sex är inte enbart njutning” och ”Minska antalet oönskade graviditeter”. Abortstatistiken kommenterar Utbult så här: ”Som synes är läget allvarligt. Det krävs en förändring. Det handlar inte bara om enskilda människors hälsa, det handlar också om en hel nations välbefinnande.”
Man kan lätt få för sig att man hamnat hos en extrem kristdemokrat snarare än en folkpartist."
I Gudruns värld är det alltså extremt att vilja minska antalet oönskade graviditeter. Att se 30-40 000 aborter per år, bara i Sverige, som ett problem gör att man stämplas som fundamentalist. Ja till livet behöver inga vänner när de har Gudrun som fiende.
Hon fortsätter:
"Varje år dör omkring 75 000 kvinnor på grund av inskränkningar av aborträtten och hundratusentals kvinnor skadas svårt, ofta som en direkt konsekvens av den så kallade kristna konservatism som Roland Utbults likasinnade företräder runt om i världen."
Jag är övertygad om att Utbult inte är emot aborter som räddar kvinnans liv. Det finns överhuvudtaget få kristna som vill förbjuda aborter i sådana lägen.
(Men Gudrun glömde visst att ange en siffra för hur många aborter som görs per år. Siffran 75 000 döda kvinnor hade hon också gärna fått utveckla mer.)
"Folkpartiets ledning, partiets övriga EU-kandidater och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni borde ta avstånd från Roland Utbult och uppmana väljare att i stället rösta på kandidater som anser att rätten till abort måste vara en prioriterad fråga i EU. Folkpartiet har annars än en gång visat att de förlorat sitt förtroende som feministiskt parti."
Om de förlorar det förtroendet så vinner de tillbaka en del av mitt förtroende i stället.
På sin hemsida skriver "fundamentalisten" Utbult så här om sin kristna värdegrund (känsliga läsare varnas för att följande rader kan vara mycket provocerande):
Mitt politiska arbete bygger på kristna grundvärden som rättvisa, gemenskap och alla människors lika värde. Det handlar om en demokratisyn där man genom möten i ögonhöjd med människor påverkar till ökad förståelse, försoning och tolerans. Även den som ligger ner kan man möta i ögonhöjd.
Vi har byggt vårt samhälle på dessa kristna grundvärden. Det vill jag bygga vidare på i mitt politiska engagemang eftersom jag ser att dessa värden håller på att gå förlorade och behöver återupprättas. Martin Luther King beskriver i sin självbiografi: ”Det var inte de svartas ilska eller vrede som gjorde att de reste sig mot de vitas makt. Det var Jesu bergspredikan.”
Läs även Dagens ledarblogg.
fredag 29 maj 2009
Stackars F!
Gudrun Schyman har skrivit en ilsken artikel på svd:s brännpunkt, där hon hävdar att Feministiskt Initiativs valsedlar både göms undan och förbjuds i vallokalerna. Om det stämmer är det förstås ett brott mot demokratin, men jag misstänker att det handlar mer om småpartiernas vanliga vi-blir-orättvist-behandlade-retorik.
Partier som fått över 1 % av de giltiga rösterna på riksnivå i något av de senaste två valen får ett antal valsedlar bekostade av staten, och får dessutom valsedlarna utlagda i röstningslokalerna av valförrättare.
Detta system är förstås ett uttryck för patriarkalt förtryck och missgynnar kvinnokämparna i FI, som 2006 fick knappt 0.7 % av rösterna. Schyman skriver nu att det borde vara valmyndighetens uppgift att, med skattebetalarnas pengar, distribuera valsedlar åt alla godkända partier. Jag kollade på wikipedia hur många partier vi har i Sverige idag. Där står att följande partier är registrerade vid valmyndigheten, förutom de sju riksdagspartierna och Sverigedemokraterna:
Aktiv Demokrati
Allianspartiet
Det nya partiet
Direktdemokraterna
Enhet
Europeiska Arbetarpartiet-EAP
Feministiskt initiativ
Folkdemokraterna
Folkets Vilja
Folklistan
Högerpartiet de konservativa
Junilistan
Kommunistiska Partiet
Kalle Anka-partiet
Liberala partiet
Nationaldemokraterna
Nordisk Union
Norrbottenspartiet
Ny Framtid
Ny demokrati
Partiet för naturens lag
Partiet.se
Piratpartiet
Rikshushållarna
Rättvisepartiet Socialisterna
Sjöbopartiet
Skattereformisterna
Skånepartiet
Sociala Partiet
Socialistiska Partiet
Solidaritetspartiet
Strandskyddspartiet
Sveriges GrannskapsParti - Svenska Folkets Vilja
SPI - Sveriges Pensionärers Intresseparti
Unika partiet
En diger lista, alltså. Och om valmyndigheten skulle tvingas lägga ut valsedlar åt alla partier i alla vallokaler kommer det givetvis att bli ännu fler. Om staten trycker valsedlar åt "Partiet för naturens lag" och "Nordisk Union" lovar jag att starta ett eget parti, som givetvis ska behandlas lika seriöst som alla andra. Det skulle t.ex. kunna heta "Manschauvinistiskt Initiativ" eller "Blondinpartiet". Eller "Färjestads BK". Ja, jag kan ju starta flera partier, om det blir för svårt att välja ett enda.
Men åter till Schyman. Hon skriver också:
"...men att valmyndigheten sagt att varje röst där det står till exempel partiförkortningen Fi eller om någon skrivit en kandidats namn, kan ogiltigförklaras. Alldeles oavsett att det framgår att rösten är lagd på Feministiskt initiativ. Det är i sig en skandal för väljardemokratin."
Här är jag faktiskt beredd att hålla med henne, även om det kan tyckas klantigt av en väljare att göra ett sådant fel i vallokalen. Men när jag var valförrättare 2006 blev jag förvånad när jag blev tillsagd att slänga alla valsedlar där mer än ett namn på listan var förkryssat. Man tycker ju att den borde räknas som en röst på det parti man valt, även om den inte kan räknas i personvalet. Så det kan nog behövas bättre information om hur man röstar.
Av någon anledning var det förresten i stort sett bara vänsterpartister som kryssade för fler än ett namn.
Uppdatering: Schyman får mothugg av valmyndigheten.
Partier som fått över 1 % av de giltiga rösterna på riksnivå i något av de senaste två valen får ett antal valsedlar bekostade av staten, och får dessutom valsedlarna utlagda i röstningslokalerna av valförrättare.
Detta system är förstås ett uttryck för patriarkalt förtryck och missgynnar kvinnokämparna i FI, som 2006 fick knappt 0.7 % av rösterna. Schyman skriver nu att det borde vara valmyndighetens uppgift att, med skattebetalarnas pengar, distribuera valsedlar åt alla godkända partier. Jag kollade på wikipedia hur många partier vi har i Sverige idag. Där står att följande partier är registrerade vid valmyndigheten, förutom de sju riksdagspartierna och Sverigedemokraterna:
Aktiv Demokrati
Allianspartiet
Det nya partiet
Direktdemokraterna
Enhet
Europeiska Arbetarpartiet-EAP
Feministiskt initiativ
Folkdemokraterna
Folkets Vilja
Folklistan
Högerpartiet de konservativa
Junilistan
Kommunistiska Partiet
Kalle Anka-partiet
Liberala partiet
Nationaldemokraterna
Nordisk Union
Norrbottenspartiet
Ny Framtid
Ny demokrati
Partiet för naturens lag
Partiet.se
Piratpartiet
Rikshushållarna
Rättvisepartiet Socialisterna
Sjöbopartiet
Skattereformisterna
Skånepartiet
Sociala Partiet
Socialistiska Partiet
Solidaritetspartiet
Strandskyddspartiet
Sveriges GrannskapsParti - Svenska Folkets Vilja
SPI - Sveriges Pensionärers Intresseparti
Unika partiet
En diger lista, alltså. Och om valmyndigheten skulle tvingas lägga ut valsedlar åt alla partier i alla vallokaler kommer det givetvis att bli ännu fler. Om staten trycker valsedlar åt "Partiet för naturens lag" och "Nordisk Union" lovar jag att starta ett eget parti, som givetvis ska behandlas lika seriöst som alla andra. Det skulle t.ex. kunna heta "Manschauvinistiskt Initiativ" eller "Blondinpartiet". Eller "Färjestads BK". Ja, jag kan ju starta flera partier, om det blir för svårt att välja ett enda.
Men åter till Schyman. Hon skriver också:
"...men att valmyndigheten sagt att varje röst där det står till exempel partiförkortningen Fi eller om någon skrivit en kandidats namn, kan ogiltigförklaras. Alldeles oavsett att det framgår att rösten är lagd på Feministiskt initiativ. Det är i sig en skandal för väljardemokratin."
Här är jag faktiskt beredd att hålla med henne, även om det kan tyckas klantigt av en väljare att göra ett sådant fel i vallokalen. Men när jag var valförrättare 2006 blev jag förvånad när jag blev tillsagd att slänga alla valsedlar där mer än ett namn på listan var förkryssat. Man tycker ju att den borde räknas som en röst på det parti man valt, även om den inte kan räknas i personvalet. Så det kan nog behövas bättre information om hur man röstar.
Av någon anledning var det förresten i stort sett bara vänsterpartister som kryssade för fler än ett namn.
Uppdatering: Schyman får mothugg av valmyndigheten.
torsdag 28 maj 2009
Jag kryssar Ella
KD:s toppnamn i Europaparlamentsvalet, Ella Bohlin, verkar ha blivit något av ett nytt hatobjekt bland både liberaler, humanister och förvirrade anarkister.
Barbro Hedvall skrev i gårdagens DN:
"I går morse frågades hon ut i P 1 Morgon. Hörselintrycket stämde väl överens med den utslätade personen från affischerna. Inte mycket temperament, de som eventuellt låg kvar i sängarna kl 7.15 bör ha slumrat till."
Bohlin är lugn och saklig i argumentationen. Det kanske får sådana som Hedvall att slumra till, men i mitt tycke är det en bra egenskap hos en politiker. Hon är inte som t.ex. Ulvskog, som fnissar åt motargument istället för att svara på dem. Hon höjer inte heller rösten i ren desperation som de flesta politiker tenderar göra när de känner sig pressade. Med Ella Bohlin får man istället seriösa debatter som inte spårar ur när pressen blir för stor.
Det som retar upp folk mest är tydligen Bohlins inställning i snus- och alkoholfrågor. Hon vill inte att andra länder ska tvingas att sälja snus om de med hänvisning till folkhälsan inte vill öka tobaksanvändningen. Hon ser inte heller alkohol som en vara som alla andra, jämförbar med grönsaker eller mineralvatten, och vill därför ha restriktivare införselkvoter.
Beskyllningarna om moralism haglar givetvis. Hedvall raljerar t.ex. över att mindre alkohol skulle ge en ökad trygghet. Liberaler anser väl att varje individ ska ha fri tillgång till billig alkohol, eftersom var och en själv bestämmer vad och hur mycket man ska dricka. Och om det mot förmodan uppstår några problem inom en familj till följd av drickandet, då kan vi alltid skicka barnen till någon institution. Alkohol gör människor glada och återställer dessutom folk som lider av bakfylla...
Det behövs politiker som vill minska alkoholflödet över gränserna, trots att det nog inte är särskilt populärt bland gemene man. Därför kommer jag kryssa Ella Bohlin i valet till Europaparlamentet.
(Uppdatering I: Till skillnad från andra unga politiker brukar hon inte heller ägna sig åt galna eller populistiska utspel, som enbart syftar till att få uppmärksamhet).
(Uppdatering II: Visst är Alf Svensson också en bra kandidat, men jag hoppas ändå inte att han blir inkryssad före den 40 år yngre Bohlin.)
Barbro Hedvall skrev i gårdagens DN:
"I går morse frågades hon ut i P 1 Morgon. Hörselintrycket stämde väl överens med den utslätade personen från affischerna. Inte mycket temperament, de som eventuellt låg kvar i sängarna kl 7.15 bör ha slumrat till."
Bohlin är lugn och saklig i argumentationen. Det kanske får sådana som Hedvall att slumra till, men i mitt tycke är det en bra egenskap hos en politiker. Hon är inte som t.ex. Ulvskog, som fnissar åt motargument istället för att svara på dem. Hon höjer inte heller rösten i ren desperation som de flesta politiker tenderar göra när de känner sig pressade. Med Ella Bohlin får man istället seriösa debatter som inte spårar ur när pressen blir för stor.
Det som retar upp folk mest är tydligen Bohlins inställning i snus- och alkoholfrågor. Hon vill inte att andra länder ska tvingas att sälja snus om de med hänvisning till folkhälsan inte vill öka tobaksanvändningen. Hon ser inte heller alkohol som en vara som alla andra, jämförbar med grönsaker eller mineralvatten, och vill därför ha restriktivare införselkvoter.
Beskyllningarna om moralism haglar givetvis. Hedvall raljerar t.ex. över att mindre alkohol skulle ge en ökad trygghet. Liberaler anser väl att varje individ ska ha fri tillgång till billig alkohol, eftersom var och en själv bestämmer vad och hur mycket man ska dricka. Och om det mot förmodan uppstår några problem inom en familj till följd av drickandet, då kan vi alltid skicka barnen till någon institution. Alkohol gör människor glada och återställer dessutom folk som lider av bakfylla...
Det behövs politiker som vill minska alkoholflödet över gränserna, trots att det nog inte är särskilt populärt bland gemene man. Därför kommer jag kryssa Ella Bohlin i valet till Europaparlamentet.
(Uppdatering I: Till skillnad från andra unga politiker brukar hon inte heller ägna sig åt galna eller populistiska utspel, som enbart syftar till att få uppmärksamhet).
(Uppdatering II: Visst är Alf Svensson också en bra kandidat, men jag hoppas ändå inte att han blir inkryssad före den 40 år yngre Bohlin.)
onsdag 27 maj 2009
Apropå gömda barn
Jag läser i dagens DN om kritiken mot den svenska regeringen i frågan om gömda barns rätt till utbildning:
Ska papperslösa, gömda barn i Sverige ha rätt till skolgång? Den frågan vill FN:s barnrättskommitté få svar på från Sveriges regering på onsdagen. Men regeringen svarar inte, utan vill utreda frågan på nytt.
Det är inte vanligt, men det händer, att poliser hämtar gömda barn i skolan eller på vägen dit. Men eftersom det för tillfället inte är inne att värna om flyktingar - och eftersom det dessutom handlar om barn utan politiskt inflytande - vill inte regeringen ta tag i frågan. Därför får, som vanligt, kristna rycka in och ta hand om barnen.
Passande nog visar Viasat History ikväll klockan 20:00 en dokumentär som heter "De gömda barnen". Så här står det i informationen om programmet:
I juli 1942 samarbetade de franska myndigheterna villigt med tyskarna med att samla ihop och deportera judar till koncentrationslägren, ett förräderi av enorma mått. Samtidigt riskerade många vanliga fransmän livet genom att rädda tusentals judar - i synnerhet barn. I den här dokumentären tar vi del av fyra barns ohyggliga upplevelser, smärtsamma förluster och skuldkänslor på flykt undan nazisterna. Starka känslor rörs upp då dessa överlevare återvänder till den franska landsbygden där de för 60 år sedan hölls gömda. Händelserna kostade dem både föräldrar och barndom, och kom att forma resten av deras liv. Dokumentären har producerats av den prisbelönta regissören Jonathan Hacker.
Vi kan behöva påminnas om barns utsatthet både då och nu.
Ska papperslösa, gömda barn i Sverige ha rätt till skolgång? Den frågan vill FN:s barnrättskommitté få svar på från Sveriges regering på onsdagen. Men regeringen svarar inte, utan vill utreda frågan på nytt.
Det är inte vanligt, men det händer, att poliser hämtar gömda barn i skolan eller på vägen dit. Men eftersom det för tillfället inte är inne att värna om flyktingar - och eftersom det dessutom handlar om barn utan politiskt inflytande - vill inte regeringen ta tag i frågan. Därför får, som vanligt, kristna rycka in och ta hand om barnen.
Passande nog visar Viasat History ikväll klockan 20:00 en dokumentär som heter "De gömda barnen". Så här står det i informationen om programmet:
I juli 1942 samarbetade de franska myndigheterna villigt med tyskarna med att samla ihop och deportera judar till koncentrationslägren, ett förräderi av enorma mått. Samtidigt riskerade många vanliga fransmän livet genom att rädda tusentals judar - i synnerhet barn. I den här dokumentären tar vi del av fyra barns ohyggliga upplevelser, smärtsamma förluster och skuldkänslor på flykt undan nazisterna. Starka känslor rörs upp då dessa överlevare återvänder till den franska landsbygden där de för 60 år sedan hölls gömda. Händelserna kostade dem både föräldrar och barndom, och kom att forma resten av deras liv. Dokumentären har producerats av den prisbelönta regissören Jonathan Hacker.
Vi kan behöva påminnas om barns utsatthet både då och nu.
tisdag 26 maj 2009
Noterat 26 maj
En konstnär lär en gång ha ställt ut en pissoar och sagt att eftersom den fanns med på en konstutställning så var den också ett konstverk.
Man kan säkert betrakta precis vad som helst som konst. På grannhuset där jag bor har någon t.ex. sprayat svart färg över ett fönster, det skulle säkert platsa som examensarbete på konstfack. Problemet med detta, att allt är konst om det bara görs av en konstnär, är att konstnärerna blir helt beroende av uppmärksamhet. Du kan inte leva på att måla som Rembrandt, du måste gå över alla möjliga gränser, väcka anstöt och begå brott för att få uppmärksamhet och därmed bli en lyckad konstnär.
Senaste tiden har vi kunnat läsa om NUG:s vandalism och Anna Odells låtsaspsykos. Tidigare ritade Lars Vilks teckningar av Muhammed som rondellhund (ja, efter den danska Muhammedkrisen var han givetvis medveten om vad han gav sig in på. Han ville bli känd och det blev han också).
Men det är inte bara i Sverige som konstnärer måste framställa sig själva som sinnesslöa i sin desperata jakt på uppmärksamhet. Titta bara på det här exemplet från Norge:
"I lördags öppnade dörrarna till Statens Kunstakademis elevutställning på Stenersenmuseet i Oslo. Studenten Karl Edvin Endertsen hade monterat upp ett IKEA-kök och sprayat "rape me" (våldta mig) över köksluckorna, varefter han bjöd besökarna på dryck spetsad med GHB, mer känd som "dejt rape"-drogen."
Och Dagen (och svd) skriver om en ny lag i Indonesien:
"Ett tillägg till trafik- och transportlagen stipulerar nu att "funktionshindrade fotgängare måste bära tydliga skyltar som lätt kan kännas igen av andra trafikanter".
- Det är en humanistisk handling för att förbättra de funktionshindrades säkerhet i trafiken, sade politikern bakom lagen, Ahmad Muqowam från ett islamistparti.
Tillfrågad om vad det ska stå på skyltarna - och var på kroppen skyltarna ska bäras - svarade Muqowam att det är något som myndigheterna får besluta."
Lysande. Varför inte sy fast en liten gul Davidsstjärna på de funktionhsindrade?
Man kan säkert betrakta precis vad som helst som konst. På grannhuset där jag bor har någon t.ex. sprayat svart färg över ett fönster, det skulle säkert platsa som examensarbete på konstfack. Problemet med detta, att allt är konst om det bara görs av en konstnär, är att konstnärerna blir helt beroende av uppmärksamhet. Du kan inte leva på att måla som Rembrandt, du måste gå över alla möjliga gränser, väcka anstöt och begå brott för att få uppmärksamhet och därmed bli en lyckad konstnär.
Senaste tiden har vi kunnat läsa om NUG:s vandalism och Anna Odells låtsaspsykos. Tidigare ritade Lars Vilks teckningar av Muhammed som rondellhund (ja, efter den danska Muhammedkrisen var han givetvis medveten om vad han gav sig in på. Han ville bli känd och det blev han också).
Men det är inte bara i Sverige som konstnärer måste framställa sig själva som sinnesslöa i sin desperata jakt på uppmärksamhet. Titta bara på det här exemplet från Norge:
"I lördags öppnade dörrarna till Statens Kunstakademis elevutställning på Stenersenmuseet i Oslo. Studenten Karl Edvin Endertsen hade monterat upp ett IKEA-kök och sprayat "rape me" (våldta mig) över köksluckorna, varefter han bjöd besökarna på dryck spetsad med GHB, mer känd som "dejt rape"-drogen."
Och Dagen (och svd) skriver om en ny lag i Indonesien:
"Ett tillägg till trafik- och transportlagen stipulerar nu att "funktionshindrade fotgängare måste bära tydliga skyltar som lätt kan kännas igen av andra trafikanter".
- Det är en humanistisk handling för att förbättra de funktionshindrades säkerhet i trafiken, sade politikern bakom lagen, Ahmad Muqowam från ett islamistparti.
Tillfrågad om vad det ska stå på skyltarna - och var på kroppen skyltarna ska bäras - svarade Muqowam att det är något som myndigheterna får besluta."
Lysande. Varför inte sy fast en liten gul Davidsstjärna på de funktionhsindrade?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)