Noterat 26 maj

En konstnär lär en gång ha ställt ut en pissoar och sagt att eftersom den fanns med på en konstutställning så var den också ett konstverk.
Man kan säkert betrakta precis vad som helst som konst. På grannhuset där jag bor har någon t.ex. sprayat svart färg över ett fönster, det skulle säkert platsa som examensarbete på konstfack. Problemet med detta, att allt är konst om det bara görs av en konstnär, är att konstnärerna blir helt beroende av uppmärksamhet. Du kan inte leva på att måla som Rembrandt, du måste gå över alla möjliga gränser, väcka anstöt och begå brott för att få uppmärksamhet och därmed bli en lyckad konstnär.

Senaste tiden har vi kunnat läsa om NUG:s vandalism och Anna Odells låtsaspsykos. Tidigare ritade Lars Vilks teckningar av Muhammed som rondellhund (ja, efter den danska Muhammedkrisen var han givetvis medveten om vad han gav sig in på. Han ville bli känd och det blev han också).
Men det är inte bara i Sverige som konstnärer måste framställa sig själva som sinnesslöa i sin desperata jakt på uppmärksamhet. Titta bara på det här exemplet från Norge:

"I lördags öppnade dörrarna till Statens Kunstakademis elevutställning på Stenersenmuseet i Oslo. Studenten Karl Edvin Endertsen hade monterat upp ett IKEA-kök och sprayat "rape me" (våldta mig) över köksluckorna, varefter han bjöd besökarna på dryck spetsad med GHB, mer känd som "dejt rape"-drogen."


Och Dagen (och svd) skriver om en ny lag i Indonesien:

"Ett tillägg till trafik- och transportlagen stipulerar nu att "funktionshindrade fotgängare måste bära tydliga skyltar som lätt kan kännas igen av andra trafikanter".
- Det är en humanistisk handling för att förbättra de funktionshindrades säkerhet i trafiken, sade politikern bakom lagen, Ahmad Muqowam från ett islamistparti.
Tillfrågad om vad det ska stå på skyltarna - och var på kroppen skyltarna ska bäras - svarade Muqowam att det är något som myndigheterna får besluta."

Lysande. Varför inte sy fast en liten gul Davidsstjärna på de funktionhsindrade?