Per Dahl skriver i Barometern om det manifest som anser att ”förtal av religioner” är en oacceptabel form av yttrandefrihet, och som antogs av FN:s råd för mänskliga rättigheter förra veckan. Enligt Dahl skulle manifestet innebära att t.ex. Förbundet Humanisterna riskerar att åtalas för brott mot de mänskliga rättigheterna när de kallar kristendom en "bakåtsträvande vidskepelse" (för vad är det, om inte förtal av en religion?).
Dahl skriver att "Det är lätt att ta sig för pannan. Många kan instämma i att bisarra gay-utställningar inte har i gudstjänstrum att göra. Det är lätt att sucka när kritiken skallar mot religioners förment fördärvliga inflytande i skolor. Ton och attityd hos dem som yttrar sig är ofta mer intolerant än kyrkan har varit på trehundra år.
Men den enda rimliga reaktionen är goda motinlägg, modererat förnuft, öppen debatt och insikten att man får fördra det som inte går att ändra i åsikternas värld. Juridiska medel, domstolsförhandlingar och hot om straff hör inte samman när meningar utbyts. Påtvingad tystnad leder till isolering och extremism."
Jag gissar att många förfasas över att Missionskyrkan inte hyr ut sina lokaler till RFSL. Homofobi, brukar sådant kallas.
Jag beundrar Peter Andersson, pastor och föreståndare i missionsförsamlingen i Vårgårda, för modet att säga nej till en organisation som står för helt andra värderingar än församlingen. Inga HBT-personer stängs ute från kyrkans lokaler, utan det handlar om att en organisation inte får "predika" ett budskap som kyrkan inte vill förknippas med.
För ett par år sedan kallade Alex Fridunger på RFSL Ungdom Rädda Barnen och BRIS homofobiska, för att de sa nej till homoadoptioner i sina remissvar till riksdagen inför dess omröstning i frågan. Med en sådan syn på organisationer som arbetar för barns rättigheter, kanske man inte är lämplig att dela ut information till skolbarn.
måndag 30 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar