Värdigt liv eller värdig död?

"Läkaren Margareta Persson arbetar med vård i livets slutskede. Hon tror inte att det främst är de gamla och dödssjuka som vill få rätt till dödshjälp utan att det är den friska människan som vill att slutet ska gå fort."

DN har en serie om eutanasi, där citatet ovan står i bildtexten i dagens artikel. Jag tror att Margareta Persson har helt rätt, så länge man är frisk känns döden så avlägsen att det är lockande att bara vilja dö "knall och fall" istället för att ligga i en sjukhussäng och långsamt somna in. Det är också plågsamt att se sina anhöriga ligga på dödsbädden, MEN vårdens uppgift är att ge människor ett värdigt liv i stället för en värdig död. Vi har palliativ vård som lindrar smärtan i livets slutskede och det är den vården vi måste försöka förbättra istället för att införa "ett nådaskott" (ja, det är säkert ett makabert ordval men sådan är jag...)

Barbro Westerholm (FP) är en av frontfigurerna bland förespråkarna för eutanasi och var med i första delen i serien:
"Som tidigare chef för So­cial­styrelsen och ordförande i Sveriges pensionärsförbund mötte hon ofta människor som var oroliga för om de verkligen kommer att få vård och och tillräcklig smärtlindring om de drabbas av en svår sjukdom.
– Jag trängde allt djupare in i frågeställningen. Ska vi i alla lägen göra allt för att förlänga livet om det ökar smärtan och plågorna? Måste vi inte väga in livskvaliteten också?"

Det är ju därför vi har palliativ vård, vi ska minimera människors lidande och ge dem livskvalitet ända till slutet. Och man gör inte allt för att förlänga livet till varje pris, läkare kan avbryta en behandling när det är lönlöst att fortsätta. Det skulle vara en helt annan sak om läkaren tar patientens liv.
Sen har vi ju frågan om vem som bestämmer när livet ska avslutas. Patienten kan givetvis inte alltid ge sitt medgivande och då blir det upp till de anhöriga att avgöra när det är dags för sprutan. Men är de anhöriga alltid rätt personer att avgöra något sådant? De vet kanske inte vad patienten innerst inne vill och i vissa fall kan ju de anhöriga tycka att det är jobbigt att "tvingas" åka till sjukhuset regelbundet för att hälsa på en döende släkting, när man inte vet om det återstår en dag eller fem år av hans/hennes liv. Då kanske släktingarna tycker att det mest bekväma för deras del är om allt tar slut och de kan gå vidare.
Men huvudargumentet mot eutanasi är att det skulle förändra synen på människolivet, det skulle försämra mångas förtroende för vården och det skulle sannolikt öppna för t.ex. dödsstraff.

Dessutom kan det hända att läkarna tar saken i egna händer. På Astrid Lindgrens barnsjukhus finns ett fall av misstänkt "barmhärtighetsmord": SvD, DN, DN, Newsmill